”Vårdspråket” en utmaning

Sjuksköterskorna som samlas på det kliniska träningscentret i Göteborg kommer från hela världen. Deras gemensamma nämnare är en dröm om svensk legitimation och att kunna fortsätta att arbeta som sjuksköterskor i Sverige.

Text: Lotta Engelbrektson

Hana Mequanint har fyra års utbildning och tre års yrkeserfarenhet som barnmorska i Etiopien. Ahmed Khateb är utbildad narkossjuksköterska i Syrien och har arbetat 15 år i yrket.

Nu står de vid sjukhussängen på det kliniska träningscentret vid Göteborgs universitet och upprepar svenska ord som underlakan, nattskjorta och hjärtsängsläge.

– Det är svenskan som är svårast. Det praktiska arbetet är ungefär detsamma som i mitt hemland, säger Hana Mequanint, som läser första terminen på den kompletterande utbildningen på Göteborgs universitet.

Hana Mequanint, liksom många andra av studenterna, arbetar redan inom hälso- och sjukvården. De är anställda som undersköterskor eller sjukvårdsbiträden, men saknar att inte kunna använda hela sin kompetens.

– När jag inte studerar arbetar jag som timvikarierande sjukvårdsbiträde på Bergsjöns äldreboende i Göteborg, berättar Hana Mequanint.

Den här dagen är det svenska på schemat och läraren Ingalill Borgenvik från Svenska Institutionen deltar under lektionen. På en whiteboard på väggen skriver hon ner varje ord som universitetslektorn Kerstin Ulin nämner för studenterna. Tavlan fylls snabbt av vardagliga termer som sjuksköterskorna bör känna till.

– Vårdspråket är en utmaning för de flesta. Därför har vi bestämt att alla ska läsa en obligatorisk språktermin innan de går vidare, berättar Kerstin Ulin som ansvarar för den kompletterande utbildningen för sjuksköterskor från länder utanför EU/EES på Göteborgs universitet.

Eftersom universitetet också har tagit på sig att validera vissa av de utländska utbildningarna för Socialstyrelsens räkning har Kerstin Ulin tittat på otaliga betyg. Många av utbildningarna är snarlika den svenska, andra skiljer sig åt i längd och innehåll. I vissa länder läser studenterna till sjuksköterskor på gymnasienivå, andra utbildar sig till specialistsjuksköterskor direkt.

– Ibland ser det på pappret ut som att utbildningen i hemlandet är tvåårig. Men sen upptäcker vi att den även innehåller en praktisk tjänstgöring på två år, en slags AT-tjänstgöring för sjuksköterskor, säger hon.

Kerstin Ulin brukar säga till sina studenter att de redan har gjort det värsta när de börjar på den kompletterande utbildningen. De har fått sin utbildning godkänd av Socialstyrelsen, de har hittat ett lärosäte och tagit sig igenom ansökningsprocessen. Nu väntar ”bara” tre terminer av finslipning på universitet.

– Efter svenskan läser studenterna teoretiska kurser om bland annat personcentrerad vård, lagar och författningar, farmakologi och ledarskap. Under den sista terminen har de verksamhetsförlagd utbildning, fem veckor inom primärvård och kommunal vård samt nio veckor inom akutsjukvård, säger hon.

Sjuksköterskan Kareem Obaid från Syrien har klarat alla stegen. I dag arbetar han på Sahlgrenska Universitetssjukhusets ögonavdelning och älskar sitt jobb. Men vägen hit har varit både krånglig och lång.

– När jag kom till Sverige 2014 hamnade jag först i Köping där jag läste svenska och arbetade natt som undersköterska. När jag studerade grund- och gymnasienivån på SFI fick jag hjälp av en lärare att skicka in en ansökan till Socialstyrelsen, berättar han.

Kareem Obaid skrattar när han berättar att han inte ens förstod vad ett myndighetsbeslut var när han fick sin utbildning validerad. Ingen hade förklarat vad orden betydde och han fattade ingenting. Inte heller begrep han ett dyft av vad det innebär att välja mellan kunskapsprov och kompletterande utbildning. Han lade hela projektet på is.

– Samtidigt var jag tvungen att arbeta för att kunna försörja mig. Så jag började läsa till undersköterska parallellt med jobbet, säger han.

Efter sin examen ägnade Kareem nästan fem år åt att plugga svenska och engelska på dagarna och jobba som undersköterska på nätterna. Han hann med att skaffa körkort, gifta sig och få barn. I takt med att hans svenska blev allt bättre växte dock frustrationen. Kareem ville använda sina kunskaper från Syrien.

Den här gången gick det också bättre när han vände sig till Socialstyrelsen. Han skickade in en ansökan till den kompletterande utbildningen i Göteborg och blev antagen direkt. Sen gick allt som på räls.

– Vi fick en lägenhet i Göteborg och jag fick ett helgjobb som undersköterska på Ögonmottagningen på Sahlgrenska. Därefter packade vi ihop vårt liv i Köping och flyttade.

Kareem Obaid kan inte nog tacka sin chef på Sahlgrenska för allt stöd han fick. Han fick ett schema som anpassades efter hans studier och utlovades en anställning som sjuksköterska efter examen.

– Jag kommer aldrig glömma vad min chef gjorde för mig. En svensk person som inte kände mig, det är fantastiskt, säger han.

Förra året fick Kareem sin legitimation och chefen höll sitt löfte om ett jobb. Nu arbetar Kareem som sjuksköterska, i stället för undersköterska, i samma verksamhet. Han stormtrivs på jobbet och prisar det svenska hälso- och sjukvårdssystemet, som han tycker skiljer sig stort mot i Syrien.

– Jag tycker om tydligheten i organisationen här, att alla vet exakt vad de ska göra. Men också att vi arbetar i team och gör hela jobbet tillsammans, säger han.

På träningscentret vid Göteborgs universitet fortsätter lektionen runt dockan Per-Erik, som agerar patient. Han ligger stilla och tålig i sjukhussängen när universitetslektorn Kerstin Ulin går igenom olika moment.

De erfarna sjuksköterskorna har inga problem att följa med i själva handhavandet och de hanterar sprutor och kanyler med vana fingrar. Det är orden som är det svåra. Trevägskran, PVK, kolv och mandräng… Studenterna upprepar orden högt i rummet eller tyst för sig själva.

– Utbildningen bygger ju på att studenterna har en sjukvårdsutbildning, sen försvenskar vi kunskaperna. För en del är det väldigt utmanande, för andra är det lättare, säger universitetslektorn Kerstin Ulin.

När den kompletterande utbildningen väl är genomförd går det vanligtvis väldigt bra för studenterna. Många hör av sig till universitetet i efterhand och berättar att de har fått arbete som sjuksköterskor och blivit kvar i Göteborg. En del av dem har valt att fortsätta plugga på en specialistutbildning.

– De här sjuksköterskorna är en enorm tillgång för det svenska hälso- och sjukvårdssystemet. De tillför den flerspråkighet och mångfald som vi verkligen behöver, säger Kerstin Ulin.