Vardaglig sårvård – utan vetenskapligt stöd

Trots att rengöring är en självklar del av behandlingen av kroniska sår saknas vetenskaplig evidens för metoderna som används. Det visar en ny avhandling, som granskat både forskningsläget och hur sjuksköterskor i olika länder arbetar i praktiken.

Text: Jenny Ryltenius

I klinisk vardag är sårrengöring något självklart. En åtgärd som bara ska bli gjord. Men enligt sjuksköterskan Erin Rajhathys avhandling, framlagd vid Örebro universitet, vilar många rekommendationer inte på studier av kroniska sår, utan på forskning om andra sårtyper, laboratoriestudier och expertutlåtanden.

– Det som överraskade mig mest var hur lite direkt evidens som finns för en så vanlig åtgärd. Jag blev också överraskad över hur mycket praxis varierar mellan kliniker och vårdmiljöer, eftersom det tyder på att man ofta förlitar sig på lokala normer, erfarenhet eller tolkning snarare än en gemensam evidensbas, säger Erin Rajhathy.

En av delstudierna jämförde två vanliga metoder: spolning och rengöring genom att torka eller svabba med gasväv. Genomgången visade att det finns förvånansvärt lite forskning som specifikt utvärderar just dessa tekniker vid kroniska sår.

Det lilla som finns tyder på att båda metoderna kan användas säkert. Men underlaget räcker inte för att säga om den ena faktiskt är bättre än den andra.

– De flesta studier som finns är små eller metodologiskt begränsade. Därför bygger många rekommendationer i praktiken på expertutlåtanden snarare än på stark jämförande evidens, säger hon.

Avhandlingen tittar också på hur sjuksköterskor ser på och arbetar med sårrengöring. I en internationell enkät framträder stora variationer i både kunskap och arbetssätt. De som hade formell utbildning i sårvård skattade sin kunskap högre – och beskrev också arbetssätt som låg närmare aktuella rekommendationer.

En fördjupad analys visade dessutom att attityder till sårrengöring är mer komplexa än bara positiva eller negativa. Vissa sjuksköterskor la störst vikt vid riktlinjer, andra betonade klinisk erfarenhet och individanpassning.

Båda grupper vill patientens bästa – men perspektiven kan leda till olika tolkningar av samma råd.

Hur kan hälso- och sjukvården dra nytta av dina resultat?

– Hälso- och sjukvården bör inte utgå från att rutinåtgärder automatiskt är ofarliga bara för att de har använts under lång tid. Sårrengöring är ett bra exempel på en vanlig åtgärd som fått lite forskningsuppmärksamhet. Mitt arbete ger en grund för framtida studier och lyfter fram områden där utbildning och tydligare riktlinjer kan behövas, säger Erin Rajhathy.

Hon hoppas att en starkare evidensbas framöver kan hjälpa sjuksköterskor att fatta mer informerade beslut – och göra vården mer enhetlig och trygg för patienter med kroniska sår.