Josefin kommer sjövägen till patienten

Mercy Ships är lasarettet som kommer med sjuksköterskorna, läkarna och operationssalarna till de vårdbehövande i stället för tvärtom. Och ombord på världens största sjukhusfartyg volontärarbetar anestesisjuksköterskan Josefin Tapper – nu för nionde gången.

Text: Joakim Rådström

Fartyget Global Mercy ligger för ankar utanför Sierra Leones kust i Västafrika – ett av världens fattigaste länder, där den förväntade medellivslängden ligger på 62 år och där över hälften av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.

På kajen har en vaktkur och ett utomhusväntrum satts upp; många patienter har kommit till det flytande sjukhuset idag. Stämningen är uppsluppen bland de väntande, trots det bakomliggande lidande de har genomgått.

Anestesisjuksköterskan Josefin Tapper är en av få svenska sjuksköterskor ombord. Hon jobbar främst på operationsavdelningen, men har även ett helhetsansvar i teamet. Arbetsmiljön är internationell, och kollegorna kommer från hela världen – bland annat från Australien, Spanien och Senegal.

Ända sedan Josefin Tapper blev sjuksköterska har hon velat arbeta utomlands.

– Jag inspirerades att åka ut som volontär av en släkting som har arbetat med katastrofhjälp, berättar hon.

Organisationen hon åker med, Mercy Ships, kan genom donationer från privatpersoner erbjuda avancerad kirurgi till behövande patienter i fattiga afrikanska länder.

Vårdbehovet är enormt. Många patienter kommer in med tillstånd som skulle ha åtgärdats för länge sedan i Sverige – som tumörer, brännskador, eller medfödda missbildningar. Endast planerad vård kan dock erbjudas ombord. Den som drabbas av stroke eller hjärtinfarkt ombord på båten, måste evakueras akut till närmaste landbaserade sjukhus.

Fattigdom och brist på fungerande sjukvårdssystem har ofta förvärrat tillstånden för dem som söker sig till Mercy Ships.

– Det patienterna har gemensamt är att hjälpen de behöver inte finns där de befinner sig, påpekar Josefin Tapper.

De olika mötena med patienterna genom åren har berört Josefin Tapper djupt. En liten pojke hade exempelvis drabbats av infektionssjukdomen noma, som bryter ned vävnad i ansiktet och gör den drabbade vanställd.

Hans familj hade därför av okunskap och skam inför den övriga byn gömt undan honom. Tack vare ett flertal kirurgiska ingrepp ombord på Mercy Ships kunde hans ansikte återställas, och pojken återfick sitt självförtroende.

– Han ändrades som person eftersom han blev sedd, och blev lite som ”prinsen på avdelningen” och var omtyckt av alla, minns Josefin Tapper med värme.

Mohammed Koroma från Sierra Leone har nyligen opererats för ljumskbråck. Operationen blev omständlig eftersom urinblåsan var involverad.

– Det var lite komplikationer, men nu mår jag bra, säger han när vi träffar honom, uppenbart nöjd över att umgås lite med vårdpersonalen.

En annan patient är Alusine David Maxwell Sesay, pensionerad civiltjänsteman. Han drabbades redan 2001 av en ameloblastomtumör i nederkäken. Efter att tumören hade opererats bort kom den tillbaka 2011, men nu i mer aggressiv och smärtsam form.

– Det höll mig borta från sociala aktiviteter, eftersom jag förlorade min självkänsla. Jag brukade ju ha ett vackert ansikte innan jag blev deformerad, säger Alusine David med sorg i rösten.

En ny operation utfördes ett antal år senare av några tillresta kinesiska läkare, men ingreppet gjorde i slutänden bara att tumören växte ännu mer aggressivt. Först 2022 hörde Alusine David talas om Mercy Ships, och anmälde sig till organisationens operationskö.

Nu kunde han få mer avancerad och långtgående kirurgisk vård, inklusive borttagning av all anfrätt vävnad och insättning av titanplattor samt bentransplantat från höften.

– Då började jag se förbättringar. Nu håller mitt ansikte på att återfå sin gamla form, berättar han.

Alusine David är mycket tacksam över att ha fått vård som han beskriver annars hade varit omöjlig att tillgå i landet.

Kärlek och medmänsklighet är tydligt integrerade budskap i Mercy Ships verksamhet, menar Josefin Tapper, och den bygger på en uttalat kristen grund. En faktor som för vissa kan vara en stor fördel, men för andra kanske ses som annorlunda och främmande.

För Josefin Tapper, som är troende kristen, var organisationens religiösa koppling en fördel.

– Det spelade stor roll för mig. Jag hade tänkt lite på Läkare utan gränser också, men det som fick mig att välja Mercy Ships var utrustningsnivån – och att det var en organisation på kristen grund, säger hon.

Hon framhåller samtidigt att sjukvårdspersonal med olika trosbakgrund deltar i arbetet ombord, inklusive muslimer och anställda som anser sig vara ateister. För längre uppdrag förväntas dock att man ser sig som troende.

Just nu är hon ute på sin nionde vända med Mercy Ships, denna gång för första gången för ett långtidsuppdrag på två år. Ett ideellt arbete, även om mat och boende ombord på båten ingår.

Volontärer som är ute i två år får dessutom 1 000 dollar i månaden i en sorts stipendium från Mercy Ships. Sjukvårdsförsäkring betalas av volontären själv, liksom flygresan om man inte är tjänstgörande läkare.

Josefin Tapper har dock inga större utgifter som hon behöver ta i beaktande, varken på plats i Sierra Leone eller hemma i Sverige.

– Jag sade faktiskt upp min lägenhet. Men jag har möbler i förvaring, så jag betalar för ett förråd. Jag har också fått stödpengar från några kyrkor och second hand-kassor så att jag skulle kunna åka i väg, berättar hon.

Dessutom sade Josefin Tapper upp sitt jobb som anestesisjuksköterska vid Linköpings universitetssjukhus inför denna längre volontärvistelse. Trots det – och trots att de många tidigare volontärvändorna med Mercy Ships har inneburit stora avbrott i den ordinarie yrkesverksamheten – ser hon uppdragen som värdefulla för sin karriär på sikt.

– Min arbetsgivare har gett mig tjänstledigt när jag har varit i väg tidigare. Jag tror att det här är en attraktiv erfarenhet, och jag ser också volontärresorna som ett sätt att ge vidare av svensk sjukvårdsförmåga till människor i fattigare delar av världen.

När skeppet genomgår underhåll kan personalen resa någonstans för lite enklare semestertillvaro – Kanarieöarna ligger exempelvis inte alltför långt bort. Lediga dagar i Sierra Leone kan Josefin hyra bil och åka runt i landet.

– Det tråkiga är att det inte finns någonting att göra här som inte kostar pengar. Ingen park där man bara kan hänga eller så. Men det finns många stränder, och Mercy Ships har ofta avtal med dem så att man får vara på stranden om man köper ett mål mat där.

Där många andra skulle se ett flerårigt volontäruppdrag i det fattiga Västafrika som en krävande utmaning tycker Josefin Tapper snarare att resorna med Mercy Ships har gett henne mycket inspiration tillbaka. En sorts påminnelse om varför hon valde att börja jobba inom sjukvården från första början.

– Jag tycker att det har blivit lite cyniskt och trött inom vården hemma. Mycket slit för en arbetsgivare som kanske inte alltid uppskattar det så mycket. Så för mig har det blivit ett andningshål att åka i väg lite varje år, för att hålla för resten av arbetslivet.

Arbetsmiljön skiljer sig markant från vanlig svensk sjukhusvård. Att verksamheten drivs på frivilligbasis gör att arbetstimmar och kostnader för sjuksängar inte behöver optimeras och följas upp lika noggrant som inom klassisk vård.

– Man jobbar ungefär 40 timmar i veckan, i varje fall på operation. Men bemanningen är ganska hög, och du har inte riktigt samma stress och slit. Patienterna är här längre och man kan få lite mer relationer med dem. Man hinner spela spel och hänga lite.

Ute i utomhusväntrummet passar några i personalen på att prata och skoja lite med några patienter som är här på uppföljningsbesök.

Några lediga anställda går ut för att spela lite fotboll i hamnområdet. I havsbandet går solen snart ner efter ännu en arbetsdag på Global Mercy.