”Det behövs en ökad medvetenhet om normer”

Alla patienter ska behandlas lika, men forskning visar att omedvetna föreställningar kan påverka vården. Sjuksköterskorna Malin Terning och Zainab Jones vill se större medvetenhet om hur normer kring språk, hudfärg och bakgrund formar mötet med patienten.

Text: Tim Andersson

Alla inom vård och omsorg är skolade till att hantera människor jämlikt. Ändå visar både forskning och erfarenheter att omedvetna föreställningar kan påverka bemötande, bedömningar och beslut.

– Problemet är att vi oftast agerar omedvetet. Det finns inte alltid någon djupare reflektion kring detta, säger Malin Terning, specialistsjuksköterska, barnrättsombud och vårdenhetschef på barnakuten vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.

På barnakuten möter hon patienter och vårdnadshavare med mycket olika bakgrund, och hon har under sitt yrkesliv sett hur språkbarriärer ibland påverkar mötet mellan vårdpersonal och familjer.

– När man inte kan göra sig förstådd på svenska eller engelska kan det bli problematiskt. Då finns en risk att man väljer att inte gå in till de barnen lika ofta, och man kan uppleva vårdnadshavare som problematiska.

Föräldrar är av naturliga orsaker ofta oroliga, och hur man kommunicerar denna oro kan vara kulturellt betingat, konstaterar hon. För vårdpersonal uppvuxen i Sverige och med vår kulturs uttryckssätt kan vissa reaktioner verka främmande.

– Man tänker: ”Så här brukar inte människor agera.” Det handlar alltså inte om någon avsiktlig särbehandling, utan om okunskap, och om att ens egna normer visar sig i den här typen av situationer.

Konsekvensen riskerar att bli en ojämlik vård. Malin Terning betonar därför vikten av att försöka överbrygga de språkliga klyftorna genom professionell tolk. Tidigare var det vanligt att man använda barnet eller syskon till att översätta mellan föräldrar och vårdpersonal, men där har man blivit bättre, säger hon.

– Barn ska inte behöva hamna i den rollen. De befinner sig redan i en beroendeställning och behöver skyddas.

För Zainab Jones, sjuksköterska och utbildare inom jämlik vård, handlar omedvetna bias också om vilken hudfärg som betraktas som norm inom vården.

– Mycket av den medicinska kunskapen, utbildningen och forskningen har historiskt utgått från vita kroppar. Det påverkar hur sjukdomar beskrivs, vilka bilder som används i undervisningen och vilka symptom vi tränas att känna igen.

Under sin utbildning reagerade hon på att nästan alla bilder, simulatorer, dockor och kliniska exempel utgick från ljus hud. Tecken som rodnad, blekhet och cyanos visades nästan uteslutande på vita patienter.

När melaninrik hud väl förekom så var det ofta i samband med allvarliga infektionssjukdomar som tuberkulos och HIV.

– När melaninrik hud främst synliggörs i samband med vissa sjukdomstillstånd riskerar det inte bara att skapa kunskapsluckor, utan också att förstärka omedvetna föreställningar om vilka patienter som förknippas med vissa diagnoser.

Hon har sett hur patienter bemöts olika också av andra skäl än hudfärg, som etnisk bakgrund. Hon har hört vårdpersonal tala nedsättande om patienter i personalrum och sett hur stereotypa föreställningar kan påverka synen på vissa grupper.

– Det kan handla om antaganden kring trovärdighet, smärta, följsamhet till behandling, utbildningsnivå eller social situation, redan innan patienten har fått möjlighet att berätta om sin egen verklighet.

Så hur ska vi komma till rätta med den här typen av omedvetna föreställningar och ojämlikhet i vården? Både Zainab Jones och Malin Terning betonar vikten av att våga prata om frågorna.

– Vi behöver verktyg för att säkerställa att vi bemöter alla lika, men också en bra introduktion: att man får gå bredvid någon som man kan diskutera de här frågorna med, att det finns tid för återkoppling och för utvecklande samtal, både med chef och kollegor, säger Malin Terning.

På Sachsska barnsjukhuset har man under flera år arbetat med psykologisk trygghet och barnrättsperspektiv, berättar hon.

– Om någon uppmärksammar ett problem måste vi utmana oss själva. Inte avfärda det eller tänka att ”sådan är den personen”, eller ”han säger så, men han menar inget illa med det”.

Zainab Jones efterlyser samtidigt förändringar på systemnivå. Utbildningsmaterial, kliniska riktlinjer och simuleringsutrustning behöver bättre spegla den befolkning som vården möter.

Liksom Malin Terning vill hon också se en fördjupad reflektion.

– Sjuksköterskor har en central roll eftersom vi ofta är de som möter patienten närmast och längst. Jag tycker att vi behöver förhålla oss till detta med professionell nyfikenhet och ödmjukhet, och inse att ingen av oss är färdiglärd – vår kunskap behöver ständigt utvecklas.