Riktlinjer saknas för säker bemanning

Neonatalvården i Sverige lider av personalbrist, vilket påverkar vården. En ny avhandling visar hur bristen på sjuksköterskor får direkta konsekvenser för bland annat förekomst av smärta hos barnen.

Text: Jenny Ryltenius

Drygt 10 000 nyfödda barn vårdas varje år på neonatalavdelningar i Sverige. Samtidigt saknas riktlinjer för hur omvårdnadsbemanningen ska se ut. I sin avhandling har specialistsjuksköterskan Pernilla Dillner därför använt sig av internationella riktlinjer som British Association of Perinatal Medicine har tagit fram utifrån evidens om säker bemanning. I dessa beskrivs säkra ”kvoter” av sjuksköterskor i förhållande till vilken vårdkategori barnet vårdas i: intensivvård, intermediärvård och specialistvård.

– Bemanningen inom neonatalvården är utmanande just för att vi har så olika patienter. Allt ifrån barn som föds i vecka 22 med behov av avancerad intensivvård till barn som mer eller mindre kan vårdas av sina föräldrar och bara behöver lite extra övervakning, säger Pernilla Dillner.

De internationella riktlinjerna är tydliga och rekommenderar en personaltäthet som varierar beroende på barnets vårdbehov – från en sjuksköterska per barn i behov av intensivvård till en sjuksköterska med ansvar för upp till fyra barn med mindre omfattande vårdbehov.

I den första studien undersöktes bemanningsnivåer för sjuksköterskor vid tre svenska neonatalavdelningar, och resultaten jämfördes med internationella bemanningsriktlinjer. Resultaten visade att 81 procent av de 1 008 arbetspassen inte uppfyllde de internationella riktlinjerna.

– Man kanske inte kan ha en grundbemanning av sjuksköterskor som alltid täcker behovet, men man måste utgå från det genomsnittliga behovet och sen ha någon slags flexibilitet i organisationen som gör att man kan växla upp när behovet är högre, säger Pernilla Dillner.

Avhandlingen visar också att bemanning har en association till följsamhet för riktlinjerna för smärtskattning och förekomst av smärta. När bemanningen var tillräcklig ökade möjligheten att följa rekommendationerna för smärtbedömning hos fullgångna barn med 70 procent.

Dessutom var adekvat bemanning kopplad till 63 procent lägre risk för smärta hos spädbarn jämfört med betydande underbemanning.

En annan utmaning inom pediatrik och neonatalvård är vårdrelaterade skador. I dag finns ingen systematisk översikt om skador inom barnsjukvården och det saknas forskning specifikt om neonatala vårdrelaterade skador i en svensk kontext.

– Att det saknas evidens försvårar utvecklingen av riktade förebyggande strategier och insatser för patientsäkerheten, säger Pernilla Dillner, som i den sista av avhandlingens delstudier tittade på just skador inom neonatalvården.

Av 150 randomiserade barn drabbades 52 procent av skador. Av dessa bedömdes 85 procent vara möjliga att förebygga. De flesta skador, ca 94 procent, var temporära och mindre allvarliga. Hud-, vävnads- och blodkärlsrelaterade skador stod för 45 procent, följt av infektioner, försämrade vitalparametrar och otillräcklig smärtlindring.

– Mina resultat visar att upp till 77 procent av skadorna var relaterade till felaktig eller utebliven omvårdnad..