”Arbetsmiljöarbete är inget projekt med slutdatum”

Vi lever allt längre och förväntas arbeta högre upp i åldrarna. Men hur ska en sjuksköterska rent fysiskt och mentalt orka fram till 67 eller 70? Enligt Kerstin Nilsson, professor i folkhälsovetenskap, är det ingen komplicerad magi.

Text: Lotta Engelbrektson

 Att vården är i skriande behov av personal är ingen nyhet. Inom de närmsta åren behöver välfärden kompletteras med en halv miljon fler medarbetare. Samtidigt blöder yrket kompetens när sjukskrivningarna ökar och erfarna sjuksköterskor väljer att lämna i förtid.

Kerstin Nilsson, professor i folkhälsovetenskap och docent i arbetsvetenskap vid Högskolan Kristianstad och Lunds universitet, har ägnat över 20 år åt att studera vad som faktiskt karaktäriserar en frisk arbetsplats. Utifrån sin forskning har hon utvecklat SwAge-modellen (Sustainable Working Life for all Ages).

Modellen är ett verktyg med nio områden som kan användas som avstamp i arbetsmiljöarbetet.

– Modellen är inte så komplicerad egentligen, den bygger på saker vi nästan vet instinktivt. Utmaningen är att använda den praktiskt i vardagen, säger Kerstin Nilsson.

De nio områden som ingår i modellen sätter teoretiskt ord på vad som, enligt forskningen, faktiskt avgör om människor vill, kan och orkar arbeta kvar på sina arbetsplatser. Men praktiskt flyter områdena in i varandra, där en faktor, till exempel stress färgar av sig på den sociala miljön och utmanar meningsfullheten och stimulansen i vardagen.

– För att det ska bli bra behöver man reflektera över alla nio områden, hur vi arbetar tillsammans och hur vi agerar i enskilda frågor.

Kerstin Nilsson har sett avdelningar som ligger vägg i vägg, med exakt samma förutsättningar, där den ena blomstrar medan den andra drunknar i konflikter. Skillnaden stavas ofta ledarskap.

– En bra chef har ett ”nära ledarskap”. Hen sitter inte gömd på ett kontor utan finns i mitten, som spindeln i nätet. Det handlar om att känna sin personal så väl att man vet vem som behöver mycket information och vem som behöver lugn och ro, säger hon.

Men det handlar också om modet att städa upp bland informella ledare och inlärda beteenden som är oacceptabla.

– Jag har sett chefer som går in på problemavdelningar och tar tag i ”surdegarna” direkt. De är tydliga med vad som gäller, vilket kan göra att det vänder.

Känslan av meningsfullhet är ofta det som får sjuksköterskor att välja yrket, men administration och ”tidstjuvar” riskerar att kväva glöden. På de välfungerande arbetsplatserna har man därför varit stenhård med att skydda kärnuppdraget.

– Jag besökte en avdelning där man tagit in farmaceuter som skötte läkemedelshanteringen. Det avlastade sjuksköterskorna så att de kunde ägna sig åt det de är utbildade för: det kvalificerade omvårdnadsarbetet.

En annan viktig detalj på de välfungerande arbetsplatserna har varit tydliga ansvarsområden. När en medarbetare får äga en specifik uppgift – oavsett om det handlar om schemaläggning eller sårvård – växer känslan av att vara viktig för teamet.

– Alla behöver känna sig betydelsefulla och trygga i en inkluderande miljö. Då ökar trivseln i arbetslaget och förståelsen för varandra, säger Kerstin Nilsson.

För att klara framtidens behov måste vården behålla både den nyfikna 25-åringen och den erfarne 65-åringen. Men Kerstin Nilsson betonar att man inte kan börja prata om hållbarhet först när personalen börjar närma sig pension.

– Man måste tänka hållbart från dag ett. Om du blir utmattad vid 40, hur ska du då orka till 70? Det handlar om att skapa en miljö där det är självklart att ta sina raster och där man vågar prioritera bort uppgifter när det blir för mycket.

Precis som i resten av samhället finns en inbyggd ålderism inom vården som Kerstin Nilsson vill utmana. Det existerar ofta en förutfattad mening om att det inte är lönt att satsa på vidareutbildning för personal över 55.

– Det är en myt att äldre är förändringsobenägna. Jag har sett 60-åringar som älskar ny teknik och 25-åringar som är fast i gamla hjulspår. Vi måste sluta titta på enbart kronologisk ålder och i stället se till individens sociala och kognitiva kompetens.

Samtidigt är det viktigt att se till biologisk ålder när det gäller hur arbetet kan anpassas och underlättas i det förlängda arbetslivet.

Kerstin Nilsson föreslår att äldre sjuksköterskor oftare bör få roller som mentorer. På så sätt kan deras ovärderliga kunskap tas tillvara utan att de bränns ut av tempot på golvet.
– Allt bottnar i att chefen ska känna sin personal och våga anpassa roller efter styrkor och begränsningar. Arbetsmiljöarbete är inget projekt med ett slutdatum, det är en pågående uppgift som kräver att vi aldrig slår oss till ro, säger hon.

Bildtext: Kerstin Nilsson har studerat verksamheter som fungerar väl inom hälso- och sjukvården. Vad som gör att dessa verksamheter bidrar till medarbetarnas hälsa, och vad i organisationen gör att medarbetarna håller i längden.