Moraliska utmaningar i tider av kris

Vad händer med vårdens etiska kompass när krisen slår till? Ny forskning från intensivvården under pandemin visar hur svåra prioriteringar, otillräcklighet och brist på stöd skapade etisk stress hos vårdpersonal.

Text: Tim Andersson

När pandemin slog till förändrades villkoren för intensivvården över en natt. Krisen ritade om rutinerna och vårdpersonal tvingades fatta svåra beslut under extremt tryck – såväl utifrån som inifrån. Det var nämligen inte bara arbetsbelastningen som orsakade stress, utan också moraliska utmaningar.

– Det fanns en stark vilja att göra det bästa för patienterna, men många upplevde att de inte kunde leva upp till sina egna föreställningar om god vård. Det skapade en känsla av otillräcklighet, berättar Anna Slettmyr, specialistsjuksköterska inom intensivvård och snart disputerad medicine doktor på Örebro universitet.

I en ny studie har Anna Slettmyr intervjuat elva sjuksköterskor som valde att lämna yrket under pandemin, bland annat på grund av etisk stress. När omvårdnaden fick stå tillbaka för livräddande insatser innebar det en stor utmaning, berättar hon.

– Det kunde handla om bortprioriteringar av grundläggande behov – man hann inte vända patienter, ge munvård, skapa komfort eller vara närvarande på det sätt patienterna behövde.

I andra intervjustudier om pandemin har Anna Slettmyr också sett hur sjuksköterskor brottades med känslor av maktlöshet i organisationen. Vissa beskrev sig som spelpjäser, utan inflytande över sin arbetssituation.

– Det finns en paradox här. Många har beskrivit en stark gemenskap, att hierarkier tillfälligt försvann och att man arbetade nära tillsammans. Men samtidigt fanns en ensamhet i att behöva fatta svåra beslut utan tillräckligt stöd.

De elva sjuksköterskorna i Anna Slettmyrs studie var långt ifrån ensamma om att drabbas av etisk stress under pandemin. I en enkätstudie från 2021, med svar från intensivvårdspersonal i Region Örebro län och Västra Götaland, uppgav omkring hälften att de upplevde samma sak.

Mia Svantesson, docent i medicinsk etik vid Örebro universitet och en av studiens författare, berättar att det framför allt fanns tre orsaker till denna etiska stress.

– Den ena handlar om att bli förhindrad att ta det mänskliga och moraliska ansvar man känner för patienter och anhöriga. Den andra om ett tyngande dåligt samvete över att inte kunna ge den vård man vill ge. Den tredje rör osäkerhet kring vad som faktiskt är rätt att göra i en svår situation.

Den moraliska problematiken var dock inte den enda källan till vårdpersonalens utsatthet. Forskarna identifierade också en stress kopplad till den egna situationen, snarare än till patienter och anhöriga. Den var uppgiftsrelaterad och präglad av brist på stöd, oförutsägbarhet, motstridiga krav och orimliga förväntningar.

– Vi såg en malande inre stress som tärde på de inre resurserna och motståndskraften. Den visade sig i oro för den egna hälsan, lättretlighet, att inte känna igen sig själv och i hur familjen påverkades, säger Mia Svantesson.

Vad krävs då för att inte fler sjuksköterskor ska lämna yrket vid nästa kris? Vad behövs för att arbetssituationen åtminstone ska vara uthärdlig?

Anna Slettmyr betonar betydelsen av strukturer, men också av kompetens och verktyg för att kunna hantera etiska dilemman när de uppstår.

– Det behöver finnas träning, förberedelse och strukturer som sanktioneras av ledning och organisation. Jag tror ofta att det saknas vana att prata om etiska dilemman i det dagliga arbetet, och då blir det ännu svårare när man ställs under extrem press.

För Mia Svantesson är en central del av lösningen det så kallade etikstödet – strukturerade samtal där en ledare underlättar reflektion över svåra patientsituationer. Hon är själv en ledande forskare på området och har vidareutvecklat modellen, som nu planeras att rullas ut i samtliga kommuner i Örebro län. Den uppdaterade modellen omfattar inte bara etiska dilemman kopplade till patienter och anhöriga, utan också personalens egen situation.

– Vi brukar likna det vid en flygplanssituation: man måste sätta syrgasmasken på sig själv först.

Har man problem i arbetsmiljön eller bär på hög anspänning är det svårt att fokusera på andra, menar hon.

– Därför kan man behöva att först få sätta ord på sin egen stress, för att sedan bli guidad av ledaren. Ett nyreviderat utvärderingsinstrument kommer att användas som mäter upplevd etisk kompetens och etiskt klimat, men också motståndskraft behöver läggas till.