”Det är inte pengar som behövs”

Det finns ingen kompetensbrist i svensk sjukvård. Istället handlar problemet om ostrukturerade arbetssätt och chefer som inte vågar sätta ner foten och styra. Bakom de kontroversiella åsikterna står Anna Forsberg, sjuksköterska och professor i vårdvetenskap.

Text: Lotta Engelbrektson

Att sjukvården skriker efter personal är en uppfattning som sällan ifrågasätts. Men enligt professor Anna Forsberg är krisen ett mantra som kan liknas vid en systempsykos. Hon menar att den ständiga upprepningen av att det saknas personal har skapat en självbild i vården som inte överensstämmer med verkligheten.

– Det finns ingen generell underbemanning. Majoriteten av alla sjukvårdsavdelningar är adekvat bemannade eller överbemannade, slår hon fast.

Anna Forsberg anser sig ha goda grunder för sitt uttalande. I sin roll som konsult har hon granskat vårdavdelningar över hela landet, från Luleå i norr till Malmö i söder. I nästan samtliga fall har hon mött personal som upplever sig ”gå på knäna” eftersom antalet anställda inte räcker till.

– Det är en del av ”psykosen” att de känner att de inte hinner med sitt jobb. Men enligt min åsikt arbetar de ineffektivt och för långt från patienterna, säger Anna Forsberg.

Framför allt cheferna ifrågasätts av Anna Forsberg. Hon ser att de ofta är medberoende med sin personal. Istället för att styra om organisationen går de med i narrativet att avdelningen är underbemannad, eftersom de är rädda för att personalen ska säga upp sig.

– Men när en sjuksköterska har ansvar för endast fem patienter och ändå inte hinner med – då handlar det inte om brist på folk, utan om extrem ineffektivitet, säger Anna Forsberg.

Hennes analys är inte bara akademisk. Vid sidan av sin professur driver Anna Forsberg en konsultverksamhet där hon anlitas av regioner för att genomföra omfattande omorganisationer. Hennes metod, som hon beskriver i boken Gör om, gör rätt, handlar om att flytta sjuksköterskan från datorskärmen till sängkanten.

På thoraxavdelningen i Lund har personalen arbetat efter Anna Forsbergs system i över tio år. Specialistsjuksköterskan Anna Nilsson kan inte längre föreställa sig ett annat arbetssätt. Strukturen har förbättrat teamkänslan på avdelningen och hon upplever att hon kommer närmare sina patienter.

– Det största problemet i vården idag är att sjuksköterskor gömmer sig bakom läkemedelsvagnar och medicinska termer utan att faktiskt ha träffat patienten, säger hon.

På thoraxavdelningen har man, efter Anna Forsbergs anvisningar, anammat receptet ”Head-to-toe” – en systematisk klinisk undersökning som genomförs direkt på morgonen. Istället för att spendera den första timmen av passet med att läsa journaler, går sjuksköterskan och undersköterskan tillsammans ut till patienten.

– Vi går in under täcket direkt. Jag tittar patienten i ögonen, kollar hudfärg, lyssnar på magen och gör en kort neurologisk bedömning. Det tar max fem minuter, men det ger mig en grundlig överblick, berättar Anna Nilsson.

Hon menar att metoden sparar tid i slutändan. Genom att upptäcka avvikelser tidigt kan man undvika komplikationer och onödiga vårddygn. Dessutom minskar stressen på avdelningen. När patienterna ser att det finns en rutin och att sjuksköterskan faktiskt undersöker dem, känner de sig tryggare.

– Ringningarna går ner och det blir tystare och lugnare på avdelningen. Det gör något med en själv som sjuksköterska också, man känner stolthet över sitt yrke, säger Anna Nilsson.

Anna Nilsson har i genomsnitt ansvar för fem–sex allvarligt sjuka patienter under en arbetsdag. Hon tycker att de rutinmässiga undersökningarna under morgonrundan hjälper henne att göra bedömningar och planera för dagen.

– Vi behöver fånga upp hur patienterna mår varje dag, inte bara läsa provsvar och diagram. Om vi ska kunna bedriva en bra vård måste den vara patientnära. säger hon.

För att göra den här typen av omställning på en vårdavdelning, krävs ett starkt ledarskap, enligt professor Anna Forsberg. Något som finns på thoraxavdelningen, men saknas på många håll. Bland annat är hon starkt kritisk till att chefer ofta saknar klinisk bakgrund. Hon har mött chefer som är socionomer, HR-specialister, läkarsekreterare och före detta militärer.

– Då kan du inte syna personalens kort. Det är svårt att utmana en grupp som säger att de är överarbetade om du inte själv förstår hantverket, säger hon.

Enligt Anna Forsberg behövs inte mer pengar till sjukvården. Istället behöver den ordning och reda. Lösningen på sjuksköterskeflykten är inte fler händer, utan att använda de händer som finns på ett bättre sätt, menar hon.

– När vi inför de här metoderna ser vi att sjuksköterskorna får kontroll över sin vardag. De blir effektiva och valida i sina beslut. Det är då man vill stanna kvar i yrket.