Karriärstege med många steg på Sahlgrenska

På Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg är karriärstegen ovanligt lättklättrad. Här tas sjuksköterskorna emot med öppna armar av akademin. Målet är att de ska kunna fortsätta att utveckla sin kompetens under hela sina yrkesliv.

Text: Lotta Engelbrektson

Det märks tydligt att det finns en stolthet hos Helle Wijk, professor på institutionen för Vårdvetenskap och hälsa, och chefsjuksköterskan Jessica Schiött. De är genuint entusiastiska över den karriärkultur som vuxit fram inom Västra Götalandsregionen.

Allra tydligast är den på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där man på allvar har byggt broar mellan klinik och akademi.

– Här finns en uttalad ambition att behålla och stödja medarbetare att utvecklas såväl kliniskt som akademiskt. Vi vill att fler sjuksköterskor ska kunna ha ett ben i vården och ett inom akademin, säger Helle Wijk.

I grunden finns den karriärutvecklingsmodell som Västra Götalandsregionen har tillämpat under det senaste decenniet. Den består av sex steg som inleds när någon nyanställs inom hälso- och sjukvården och sträcker sig ända upp till en doktorsexamen med egna projekt. Varje kliv på stegen diskuteras under utvecklingssamtalen och verksamheten stöttar den väg som sjuksköterskan beslutar att gå.

– En del väljer att fördjupa sig inom ett av stegen under längre tid medan andra kombinerar arbete och studier för att klättra i stegen. Det viktiga är att stegen är tydliga och att det finns en förväntan på att sjuksköterskorna ska utvecklas inom sitt område, menar Jessica Schiött.

Jessica Schiött är fortfarande ganska ny på jobbet. Hon är Sahlgrenskas första chefsjuksköterska, en tjänst som inrättades för ett och ett halvt år sedan. Rollen innebär att hon sitter i sjukhusets ledningsgrupp och har strategiskt ansvar för omvårdnadsfrågor.

Bland annat samarbetar hon med ansvariga i områdesledningar och funktionsgrupper. Hon stödjer också utveckling av vårdenhetschefer. Ambitionen är att säkerställa att klinik, forskning och undervisning hänger ihop.

– Tidigare fanns det ingen tydlig koppling mellan sjuksköterskor i verksamheten och sjukhusets ledningsgrupp. Nu finns den strukturen, förklarar hon.

Sahlgrenska var också först i landet med att införa överprofession för all legitimerad vårdpersonal. Titeln översjuksköterska, som formaliserades 2017, gäller för alla sjuksköterskor med doktorsexamen, minst sex års klinisk tjänstgöring, pedagogisk meritering och klinisk erfarenhet. Utnämningen hanteras på samma sätt som överläkarnas – verksamhetschefer nominerar och områdeschefer fattar beslut.

– Många disputerade sjuksköterskor vill undervisa och forska i kombination med att utveckla vården. Överprofessionen gör det möjligt, säger Helle Wijk.

För den som tar ytterligare steg mot toppen – och erhåller en docentur och därefter en professortitel – finns möjlighet att ansöka om att bli universitetsöversjuksköterska. Det är en av de högsta titlarna inom den kliniska vårdkarriären.

– Alla medarbetare inom akademiska vårdutbildningar har den här möjligheten, säger Helle Wijk.

Så kallade förenade anställningar, eller kombinationstjänster, med ett ben i vården och ett i akademin, har funnits på Sahlgrenska i över tjugo år. Helle Wijk anställdes själv på en sådan tjänst när hon kom till universitetet 2005. Sedan dess har hon sett hur sjuksköterskor med förenade tjänster har vuxit i attraktionskraft – både från sjukhusets sida och från akademin.

– De här sjuksköterskorna besitter en djup kompetens och blir ofta rollmodeller för studenter och experter inom sina områden. Samtidigt kan de utveckla omvårdnaden genom sin forskning på sjukhuset, säger hon.

De flesta som har en förenad tjänst, har den i form av en kombinationstjänst med sin huvudanställning på universitetet, Sahlgrenska Akademin, och arbetar deltid på sjukhuset. Men det finns även de som har en förenad tjänst med sin huvudanställning på sjukhuset och är adjungerade till universitetet.

– Förenade tjänster, antingen de är i formen av kombinationstjänster eller adjungeringar, möjliggör för medarbetare att bidra till forskning, undervisning, utvecklingsarbete och det patientnära arbetet, förklarar Helle Wijk.

Jessica Schiött, som närmast kommer från Karolinska sjukhuset, är väldigt imponerad över Sahlgrenskas satsning på karriär och akademi. Hon berättar att hon blev lyrisk när hon upptäckte hur många verksamheter det fanns som samarbetade med akademin.

– Karriärvägar handlar inte bara om att bli chef eller forskare. Den kliniska stegen har fler nivåer och det är möjligt att stanna i det patientnära arbetet under hela yrkeslivet. Men utvecklingsvägarna är transparenta och nåbara för alla, säger hon.

Precis som på de flesta andra sjukhus finns det ett stort behov av specialistkompetens inom regionen. Därför erbjuder Sahlgrenska Universitetssjukhuset även möjlighet till betald specialistutbildning. Utbildningstjänsterna, som söks i samråd med chefen, gör att sjuksköterskor kan behålla sin anställning och trygghet, samtidigt som de vidareutbildar sig.

– Det är viktigt att det finns möjlighet att utvecklas inom yrket, oavsett om man vill forska, undervisa eller bidra till klinisk utveckling, menar Jessica Schiött.

Den kommunala vården och omsorgen har inte haft samma möjligheter att erbjuda akademisk karriärutveckling – i kombination med patientnära arbete – som universitetssjukhuset. Till exempel lyder förenade tjänster under högskoleförordningen och går än så länge inte att applicera i den regionala vården.

Göteborgs Stad har däremot startat ett kompetenscentrum för hälsa, vård och omsorg, som bedriver utvecklings- och forskningsstöd i samverkan med universitetet. Att locka och knyta doktorander och forskande sjuksköterskor till alla vårdnivåer är nödvändigt om vården ska utvecklas och fungera i sin helhet, menar Jessica Schiött.

– Ska vi flytta fokus till regional och kommunal primärvård inom omställningen till nära vård, måste samverkan mellan akademi och vård följa med, säger hon.

I slutändan handlar allt egentligen om samma sak, enligt Jessica Schiött och Helle Wijk. Allt arbete, titlar och karriärvägar är ett sätt att göra det självklara synligt: att omvårdnad är en kunskapsprofession som bygger på utveckling, evidensbaserad kunskap och akademisk förankring.

– Det finns en förväntan att vara med och bidra till utvecklingen, vilket är i linje med vad en modern vård behöver. Vårdens kompetens ska utvecklas, inte tappas bort. För patienternas skull.