Generation Z ställer högre krav

Yngre sjuksköterskor som tillhör generation Z har andra förväntningar på arbetet – och på sig själva – än tidigare generationer, visar en norsk studie.
– Som chef har jag fått se den nya generationen komma in i yrket, och jag har sett förändringarna, säger sektionsledaren Pia Helen Hotti Simensen.

Text: Tone Aguilar

Pia Helen Hotti Simensen är sjuksköterska och sektionsledare för sektionen för mag–tarm och njure vid Universitetssjukhuset i Nordnorge. Tillsammans med kollegan Marianne Terese Karlsen har hon skrivit masteruppsatsen Generation Z – "Vad kan jobbet göra för mig?"

– Jag hade en mycket klok chef före mig, och hon sammanfattade förändringen så här: ”Det har gått från "Vad kan jag göra på mitt jobb?" till "Vad kan jobbet göra för mig?",” berättar hon och tillägger:

– Som chef undrade jag hur jag kan möta de unga medarbetarna på ett bättre sätt. Därför ville jag studera detta för att helt enkelt få mer kunskap om människorna jag leder. Ju mer jag vet om dem, desto bättre kan jag anpassa min ledarstil och möta deras behov.

Pia Helen Hotti Simensen är inne på sitt tredje år som sektionsledare och reflekterar mycket över sin ledarstil och roll.

– Jag har, tillsammans med mina chefer och stödpersoner, arbetat för att skapa en bra arbetsplats, säger hon.

Tidigare i år tilldelades hon priset Framtidens ledare, utdelat av KLP och Stiftelsen Administrativt Forskningsfond. Hon tror att en viktig orsak till utmärkelsen är det omorganisationsarbete som genomförts på hennes arbetsplats, vilket bland annat lett till minskad sjukfrånvaro och färre vakanta tjänster.

Parallellt med omorganisationen läste Pia Helen Hotti Simensen Master of Business Administration vid Handelshögskolan vid Nord universitet i Bodø. Hon tycker att det var roligt att skriva en masteruppsats när hon samtidigt hade egna erfarenheter från arbetslivet.

– Det som vi kom fram till i uppsatsen låg till stor del i linje med våra förväntningar. Framför allt att generation Z har hög självtillit, men samtidigt behöver tätare feedback och trygghet, menar hon.

Vidare lyfter Pia Helen Hotti Simensen fram att de chefer som intervjuades i studien upplevde att de behövde ta större individuella hänsyn till de unga medarbetarna, att dessa hade högre förväntningar på professionell utveckling och handledning – samt ställde högre krav både på sig själva och på arbetsplatsen.

– Det gäller särskilt när det handlar om flexibilitet och fritid, påpekar hon.

– Många av dem har redan planerat sin karriärväg och arbetar kanske kortare tid på vårdavdelning innan de går vidare till något nytt.

I ett vårdsystem med personalbrist, menar Hotti Simensen att detta ibland gör att chefer blir lite mer tillmötesgående än de egentligen tänkt.

– Samtidigt tänker jag att vi inte har tillräckligt med vårdpersonal, så vi måste ta hand om dem vi har, säger hon.

För alla som arbetar i vården, särskilt på avdelningar med dygnet-runt-verksamhet, menar hon att det är viktigt att reflektera över det ansvar som följer med arbetet.

– Inom de ramar och det handlingsutrymme som finns är det mitt ansvar som chef att skapa förutsättningar för att alla ska få en så bra arbetsdag som möjligt, understryker hon.

Bland de strategier hon upplever som mest effektiva nämner hon vikten av att kollegorna blir sedda och hörda, och att de får vara med och utforma sin egen arbetsvardag.

– Det händer något med motivationen när man får känna ägarskap över sin arbetsplats och får använda sin röst, betonar hon och fortsätter:

– Jag upplever att de allra flesta vill vara med och påverka hur vi har det, och alla behöver bli sedda och hörda – även de medarbetare som har arbetat länge. Men de som har längre erfarenhet behöver ofta mindre direkt bekräftelse. De litar mer på att om jag har feedback, så ger jag den. De yngre söker däremot aktivt efter den.

Pia Helen Hotti Simensen menar därför att en ledare måste vara medveten om att kollegorna tillhör olika generationer, och att alla är olika med egna personligheter och behov.

– Det är ju det som gör det roligt att vara ledare också, säger hon.

Bland de åtgärder som införts på initiativ av de yngre medarbetarna nämner hon de nya 12-timmarspassen, som man börjat testa.

– Vi började med 12-timmarspass för att följa med i tiden, och utvärderingarna hittills är positiva, säger hon.

– De tycker att moroten – att få mer ledig tid efteråt – väger upp.

Hotti Simensen påpekar dock att 12-timmarspass inte passar alla.

– Vi befinner oss i olika skeden i livet, och det måste vi respektera, säger hon.

Hon tillägger att det främst är yngre medarbetare som uppskattat de längre passen.

– Det visar hur viktigt det är att kunna påverka sin egen arbetsvardag, och att jag som chef lyssnar och tar både små och stora synpunkter på allvar. Oavsett ålder är det tillåtet att komma med förslag på hur vi vill ha det hos oss – påverka scheman och vara med och utforma våra yrkesdagar och yrkesveckor.

Pia Helen Hotti Simensen upplever att sjuksköterskor är måna om att vara lagspelare.

– Och de vill vara närvarande, någon man kan räkna med, någon som skapar förutsättningar för att lyckas och som har fokus på det professionella, understryker hon.

När det gäller generation Z lyfter hon fram deras många positiva egenskaper.

– De är bland annat väldigt teoretiskt starka. Jag tror det hänger ihop med att de vill göra ett bra jobb och prestera – både i skolan och på arbetet. Ibland kan det uppstå en krock mellan teori och praktik, och då gäller det att mötas halvvägs, vara lösningsorienterad och se möjligheterna, säger hon.

Hon menar också att generationerna har mycket att lära av varandra.

– Den nya generationen kommer in med ny kunskap och är väldigt digitala, medan de äldre generationerna är duktiga på det praktiska, påpekar hon och avslutar:

– Vi måste vara framåtblickande och inte rädda för förändringar. Generation Z är vår framtid – och om vi ska lyckas måste vi möta dem, tala samma språk och finnas där för dem.