Bestämde sig för att doktorera första dagen på utbildningen

Cecilia Bartholdson har klättrat hela vägen upp för karriärstegen. I dag är hon specialistsjuksköterska, medicine doktor och docent.
– Mitt arbete är varierande och intensivt, men otroligt utvecklande, säger hon.

Text: Lotta Engelbrektson

Ingen vecka på jobbet är den andra lik. Vissa dagar sitter hon fördjupad i forskning, andra dagar går hon mellan husen, bedriver utvecklingsarbete på sjukhuset eller deltar i etikarbete. Cecilia Bartholdson har en affiliering till Karolinska Institutet, vilket innebär att hon är heltidsanställd vid Karolinska universitetssjukhuset, men att hälften av hennes tjänst är på universitetet. Där finansieras hennes arbete av Barncancerfonden genom en högre sexårig forskartjänst.

– KI har inte förenade tjänster för sjuksköterskor, som en del andra lärosäten, men den här konstruktionen fungerar också väldigt bra, säger hon.

Cecilia Bartholdson har alltid varit kunskapsgirig. Redan när hon gick sin grundutbildning på 1990-talet visste hon att hon skulle gå vidare. Hon ville veta mer, kunna mer och få en djupare förståelse för yrket hon hade valt.
– Jag bestämde mig för att doktorera redan första dagen på sjuksköterskeprogrammet, berättar hon.

Efter sin examen 1997 började Cecilia inom barnsjukvården, där hon har stannat sedan dess. 2010 slutförde hon sin specialistutbildning och kort därefter tog hon steget in i forskningen och blev doktorand. 2015 disputerade hon med en avhandling om etiska frågor i barncancervården, och kort därefter fick hon en övergripande ansvarstjänst som omvårdnadsansvarig på Karolinska universitetssjukhuset.

Cecilia Bartholdson beskriver sin doktorsavhandling som ett slags körkort som gav henne inträde till den akademiska världen.
– 2017 införde region Stockholm kompetensstegen för sjuksköterskor, vilket öppnade ännu fler dörrar, säger hon.

Regionens kompetensstege har sju nivåer och fångar kompetens från grundutbildad till forskare. Alla nyanställda sjuksköterskor placeras i systemet, och från nivå fyra kan de – genom ett uppdrag som biträdande universitetssjuksköterska – börja utveckla ett expertområde. Steg sex kräver master- eller licentiatexamen, och steg sju en doktorsexamen. Därefter ges möjlighet att bedriva forskning vid sidan av det kliniska arbetet på sjukhuset.

– Den här modellen innebär att disputerade sjuksköterskor kan välja att stanna kvar på sjukhuset, istället för att lämna det kliniska arbetet för akademin. Samtidigt blir vården mer evidensbaserad.

Förra året fick Cecilia Bartholdson sin docentur, och i dag leder hon en forskargrupp och ansvarar för ett nätverk med 25 sjuksköterskor med olika utvecklingsuppdrag. Själv beskriver hon arbetsveckan som ”ett sammelsurium av allt”, där klinik, etik, forskning och handledning avlöser varandra i snabb takt.
– Jag försökte först dela upp veckan, men insåg snabbt att det inte går. Rollen går ut på att väva ihop allt, säger hon.

Cecilia Bartholdson tycker att hennes affilierade tjänst fungerar bra, men ser även kombinationstjänster som ett alternativ. Hon är medveten om att stegmodellerna ser olika ut i landet och att många regioner saknar tydliga karriärvägar för sjuksköterskor.

– Alla borde ha samma struktur, precis som läkarna. Då blir det också enklare att flytta mellan regioner utan att förlora position eller kompetens, säger hon.

Om Cecilia ska ge råd till de som vill klättra karriärmässigt är det att börja med specialistutbildningen, därefter läsa handledning och pedagogik. Det är också viktigt att tidigt visa omgivningen att det finns ett intresse för utveckling.

– Sätt upp mål och hitta personer som kan stötta dig, helst någon som själv är forskarutbildad och driver ett utvecklingsområde, säger hon.

I december fick Cecilia Bartholdson ta emot utmärkelsen Årets ledare i omvårdnad 2025 av Svensk sjuksköterskeförening. Hon fick stipendiet för ”sitt strategiska och inspirerande ledarskap som stärker evidensbaserad och säker omvårdnad för vårdens yngsta patienter” och för att ”hon drivit utvecklingen av forskning och etik inom barnsjukvården”. Cecilia är både rörd och stolt över utmärkelsen.

– Jag tror att jag är en entusiasmerande ledare och jag tror på människor. Men om inte Karolinska universitetssjukhuset hade inrättat den rollen jag har, hade jag inte kunnat leda på mitt sätt, säger hon.