”Många känner sig osäkra och vill inte göra fel”

Text: Ann-Cathrine Johnsson

För specialistsjuksköterskan Lau Dahlgren Ekegren, verksamhetschef för Röda Korsets Vårdförmedling i Stockholm och Göteborg, är Vård som inte kan anstå, först och främst en möjlighet för vårdpersonal att ge vård utifrån behov till en målgrupp som ofta lever i stor utsatthet.

– Det skapar möjlighet för vårdpersonal att följa sina etiska principer och sätta patienten och dennas behov i första rummet, säger han.

Lagstiftningen kom till som ett svar på att det fanns en grupp människor som levde i Sverige, som inte gavs tillgång till grundläggande sjukvård.

– Människor som precis som alla andra har vanliga medicinska åkommor, men där frånvaro av behandling kan leda till allvarlig sjukdom, säger Lau Dahlgren Ekegren.

Begreppet är brett och inkluderar den mesta vården, menar han.

– Vård skall ges om det kan innebära en risk för patienten om vården uteblir – oavsett om det finns en risk just nu eller längre fram i livet. Och det är den som behandlar och känner till patientens behov, som kan avgöra vilken vård som ingår med fokus att motverka sjukdom, ohälsa och risk för skada. Både för det specifika sjukdomstillståndet och för påföljande konsekvenser av det aktuella sjukdomstillståndet.

Sedan Lau Dahlgren Ekegren började jobba med detta 2014, har det skett en enorm utveckling, menar han.

– Tidigare fanns väldigt lite information tillgänglig för vårdpersonal, och den som fanns var ofta felaktig. Idag är vårdpersonal mer medveten om att målgruppen finns och det finns ofta bra information hos regionerna att ta del av.

Ändå tycker han att det fortsatt finns en stor okunskap inom vården, framför allt gällande vilken omfattning av vård som skall erbjudas, men det handlar även om vem som är papperslös och vilka avgifter som gäller.

– Många känner sig osäkra och vill inte göra fel. Den osäkerheten resulterar ofta i att vården begränsas eller att det sätts upp regler och ramar som försvårar tillgång och tillgänglighet.

Förslaget om att införa en informationsplikt som innebär att anställda på vissa myndigheter ska tvingas ange papperslösa de möter i sin verksamhet har också lett till att papperslösa undviker att söka vård, menar han, trots att vården föreslås vara undantagen från informationsplikten.

Kan du peka på några positiva aspekter som du kunnat se på senare tid?

– Vi ser regional politisk vilja att försöka förbättra vården för människor i papperslöshet, vilket är väldigt positivt. Vi ser även att fler människor engagerar sig för målgruppen och tillgång till vård. Och vi ser att det finns ett intresse från vården att försöka göra rätt och i det hjälpa målgruppen att få tillgång till den vård de är i behov av.

Varannan vecka har Rosengrenska stiftelsen en mottagningskväll i en kyrka i Göteborg.

– Där träffar vi människor som lever i papperslöshet och som inte känner till sina rättigheter, som är rädda att söka upp sjukvården eller som har någon sorts problem i sin kontakt med vården, berättar Elisabeth Frydén-Lange, som är gruppledare för sjuksköterskorna på Rosengrenska.

– Vi ger råd, informerar, stöttar och lotsar vidare in i den vanliga vården.

Vid problem med vården kontaktar de sjuksköterskorna på Röda Korsets vårdförmedling, som driver ärendet vidare.

Vilka är de största problem ni möter?

– Okunskap hos vårdgivare som tror att “Vård som inte kan anstå” endast omfattar akutsjukvård samt okunskap hos patienter som inte känner till sina rättigheter och dessutom känner rädsla att söka vård.

Att många sjuksköterskor inte är insatta i vad Vård som inte kan anstå innebär, beror på att begreppet är svårt att förstå och utgår ifrån en krånglig lagstiftning, tror Elisabeth Frydén-Lange.

– Gruppen papperslösa är en grupp som man kanske sällan möter och då kan det vara svårt att hitta information. På senare tid har det dessutom kommit många utredningar och lagförslag som rör patientgruppen, angående sekretess, informationsplikt och rätt till tolk, så det är svårt att hålla sig uppdaterad. Det ställer stora krav på personalen och det är förstås viktigt att verksamheterna hela tiden förser sina anställda med uppdaterad, tydlig information om vad som faktiskt gäller.

Nationellt nätverk för migration och hälsa (NaMoH) är en sektion under Svensk Sjuksköterskeförening, som riktar sig till vårdpersonal och organisationer som är engagerade i migranters vård i Sverige – inklusive asylsökande och papperslösa.

Målet är att främja en ökad kompetens om målgruppen inom vård och tandvård, genom utbyte av erfarenheter, vidareutbildning och samverkan med myndigheter och andra intressenter.

Tillsammans med andra organisationer, yrkesförbund, fackföreningar och trossamfund driver de Rätt till vård-initiativet – för att höja kunskapen om vilken vård som skall erbjudas till människor i papperslöshet.

Under de senaste åren har de sett en ökad osäkerhet kring vilken vård som skall erbjudas till människor i papperslöshet och vill genom följande artikel bidra till ökad kompetens kring vilken vård som papperslösa skall erbjudas.

https://swenurse.se/sektionerochnatverk/nationelltnatverkformigrationochhalsa/aktuellt/debatt.4.74dfd849198c5b951eb28062.html Länk till annan webbplats.