”Vi får inte brista i helhetssynen”

När behandlingen blir mer individanpassad ökar kraven på sjuksköterskans bedömningar. För Helena Ullgren vid Karolinska universitetssjukhuset innebär precisionshälsa att omvårdnadens betydelse blir ännu tydligare.

Text: Lotta Engelbrektson

Som specialistsjuksköterska i onkologi och palliativ vård har Helena Ullgren lång erfarenhet av att följa patienter med cancer genom hela sjukdomsprocessen. Från upptäckten av cancer, genom hela behandlingen och den viktiga rehabiliteringen efteråt.

Under sin tid inom cancervården har Helena Ullgren sett hur den medicinska utvecklingen gått med expressfart de senaste åren.

– Tidigare grupperades patienterna efter tumörtyp och stadium. Nu analyseras tumörerna på molekylnivå för att hitta exakt rätt behandling för varje individ, berättar hon.

Samtidigt som allt fler människor behandlas för cancer har de breda behandlingsstrategierna bytts ut mot skräddarsydda terapier. Behandlingar väljs ut efter typ av cancer, tumörstadium, eventuella mutationer, biologiska egenskaper, samt patientens allmäntillstånd.

Men i takt med precisionsmedicinens framfart ställs också allt högre krav på träffsäkerheten i omvårdnaden, enligt Helena Ullgren.

– Precisionshälsa handlar inte bara om genetiska analyser och laboratorieresultat, utan också om att vara precis i omvårdnaden. Ju mer effektiv medicinen blir, desto mer exakta måste vi vara i våra observationer och i vårt kliniska omdöme, säger hon.

När Helena Ullgren föreläser om precisionshälsa för andra sjuksköterskor brukar hon berätta om ett möte med en ung man inom cancervården. Han hade aldrig tidigare varit sjuk, aldrig varit rökare, men insjuknat i lungcancer. Nu skulle han gifta sig och väntade barn – samtidigt som han skulle inleda en tablettbehandling.

– En vanlig reaktion på tabletterna är hudutslag, vilket han också drabbades av. Men vi bedömde biverkningen som måttlig och missade vilken betydelse den hade för honom som person.

Det var först när patienten berättade att han bara tagit halva dosen som vårdteamet förstod hur allvarligt utslagen hade påverkat honom. För Helena Ullgren är minnet en ständig påminnelse om vilka konsekvenser bristen på en helhetssyn kan få.

– För mig blev det så tydligt hur viktigt det är att förstå hela patientens situation. Det handlar inte bara om symtom och laboratorievärden, utan om att lyssna, se och tolka det som inte uttalas, säger hon.

Efter nya samtal och en tät uppföljning kunde behandlingen återupptas med full dos. Det köpte patienten – och hans familj – ytterligare ett år av hans liv.

– I det här fallet hade vi behövt vara mer proaktiva. Många läkemedel ger biverkningar som vi inte tycker är så allvarliga, men patienterna lider verkligen av dem, säger hon.

Helena Ullgren är övertygad om att precisionshälsa kommer att prägla hela hälso- och sjukvården framöver. Fler patienter, men inte mer vårdpersonal, gör att resurserna måste användas ännu mera klokt.

– Vi kommer att vara tvungna att bli mer precisa, både i behandling och i omvårdnad. Vår uppgift blir att avgöra vilka patienter som verkligen har nytta av behandling, och vilka som riskerar att fara illa av den. Det är svårt, men nödvändigt, säger hon.

I takt med att fler lever längre med cancer ökar också behovet av rehabilitering. Men resurserna räcker inte till alla – därför måste vården bli mer träffsäker även här. Samma råd kan till exempel inte ges till alla patienter, menar Helena Ullgren.

Hon tar en kvinna med bra stöd, ekonomi och hälsa som exempel. Troligtvis har hon helt andra förutsättningar att ta till sig råd om kost och fysisk aktivitet än en man som bor ensam och har svårt att laga mat.

– Det är också en form av precisionshälsa, att anpassa insatserna efter varje persons livssituation. Det handlar om att möta varje patient där personen är, säger hon.

Tekniska hjälpmedel som AI och digitala rapporteringssystem har också blivit allt vanligare. På Karolinska medverkar Helena Ullgren i en studie där patienter med lungcancer varje vecka rapporterar sina symtom via en digital plattform. Vid vissa förändringar går ett larm till sjuksköterskan.

– Hypotesen är att vi kan fånga upp försämringar tidigare, kanske innan röntgen visar något. Men även här krävs det att någon ser helheten. Vi märker att om vi bara förlitar oss på algoritmer, riskerar vi att missa det viktiga i patientens berättelse.

På ett teoretiskt plan går det att jämföra precisionshälsa med sjuksköterskornas arbete i alla tider. Men den snabba utvecklingen ställer krav på att omvårdnadsansvaret blir ännu tydligare, enligt Helena Ullgren.

– Den tekniska utvecklingen gör inte omvårdnaden mindre viktig – tvärtom. När medicinen blir mer exakt måste vi också vara det. Det är den mänskliga precisionen som gör skillnaden, säger hon.