Oskäliga arbetsuppgifter
behöver synliggöras

Att sjuksköterskor lägger tid på att utföra andra yrkesgruppers jobb, drabbar både patienter och den egna kåren. Att få bukt med det problemet skulle delvis lösa den så kallade sjuksköterskebristen, hävdar omvårdnadsforskaren Lena Nyholm.

Text: Maja Lundbäck

Dålig arbetsmiljö, uppsägningar, sjukskrivningar. Stängda vårdplatser, vårdköer, uppskjutna operationer. Svårigheten att rekrytera sjuksköterskor är en riktig långkörare – och inte heller unik för Sverige. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, saknas 5,8 miljoner sjuksköterskor i världen – siffran beräknas öka till 11 miljoner år 2030.

– Patienterna drabbas först och främst, säger Lena Nyholm, specialistsjuksköterska och forskare inom omvårdnad vid institutionen för kirurgiska vetenskaper på Uppsala universitet.

Lena Nyholm disputerade år 2015 och blev docent år 2023, men först och främst är hon kliniker. Sedan år 1998 arbetar hon som specialistsjuksköterska på neurointensivvårdavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Jag jobbar fortfarande kliniskt med patienter varje vecka, det är jag stolt över, säger hon.

Något som hon inte är lika nöjd med är all tid på kliniken som hon ägnat åt arbetsuppgifter som hon nog aldrig borde ha gjort. Under årens lopp har hon utfört många oskäliga och onödiga uppgifter.

– Som att lägga tid på krångliga it-system. Men också att städa, fylla på skåp eller bara stå och vänta i en halvtimme på en rond som skulle starta klockan nio, till ingen nytta.

Hon är inte ensam, tidigare studier har visat att sjuksköterskor ägnar 20–25 procent av sin arbetstid till uppgifter som någon annan borde ha gjort. Detta trots att man vet att uppsägningar och utbrändhet ökar i personalgrupper som utsätts för många oskäliga och onödiga arbetsuppgifter. Så varför fortsätter sjuksköterskorna med detta beteende? Varför säger de inte bara stopp?

Att synliggöra sjuksköterskornas oskäliga arbetsuppgifter – och få dem att börja säga nej – kan faktiskt leda till mer vård för pengarna, menar Lena Nyholm. Men då måste sjuksköterskor, chefer och arbetsledare först bli varse om att detta pågår – samt förstå varför.

I en studie, som ingår i forskningsprogrammet inCHARGE, ställer sig Lena Nyholm och hennes kollegor precis den frågan. Forskningsartikeln ”Why do nurses carry out illegitimate tasks? A qualitative study through the lens of gender theory and nursing history”, är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Advanced Nursing.

I studien fick 48 sjuksköterskor först delta i en halvdagsworkshop, där de fick se inspelade föreläsningar om sjuksköterskornas historia. Föreläsningarna tog upp den genusteoretiska förklaringsmodellen som säger att kvinnor förknippas med att vara bra på att organisera och hålla reda på andras arbetsuppgifter. Det förklarar delvis varför vissa tar på sig detta ansvar också på eget initiativ – ofta omedvetet.

I inspelningarna förklarades också de historiska förväntningarna som har funnits på sjuksköterskor, som att man förväntats ta det övergripande ansvaret för en enhet, arbeta hårt, inte vara besvärliga och inte säga ifrån. Utför man oskäliga arbetsuppgifter varje dag år ut och år in – och ser hur ens kollegor också gör det – blir det en del av kulturen. Detta kallas internalisering – och den ärvs också av nya sjuksköterskor som kommer in på arbetsmarknaden.

– Det kan vara bra att kunna se på sig själv utifrån – och få nya tankar om sig själv. Det är det enda sättet att få till en förändring, säger Lena Nyholm.

Efter föreläsningarna intervjuades sjuksköterskorna i smågrupper. En av frågorna löd ”Baserat på videoföreläsningen, hur upplever du att kön och hierarkier påverkar din förmåga att påverka ditt arbete och ditt ansvarsområde som legitimerad sjuksköterska?” Efter den frågan uppstod livliga diskussioner, berättar Lena Nyholm.

– Intervjuerna analyserade vi sedan utifrån Connels genusteori och sjuksköterskornas historia, säger hon.

Under diskussionerna framkom att läkare regelbundet överlämnade vissa av sina ansvarsområden till sjuksköterskorna, vilket de uppfattade som en risk för patientsäkerheten – och betungande.

Sjuksköterskorna beskrev också att de tog socialt ansvar och försökte hålla atmosfären välkomnande på enheten genom att undvika konflikter, även på bekostnad av omvårdnad. Ett exempel på detta var att de valde att hjälpa undersköterskorna med deras arbetsuppgifter, även när de inte hade tid för sina egna uppgifter och omvårdnadsansvar.

Det här är allvarligt, menar Lena Nyholm.
– Om sjuksköterskor gör uppgifter som de inte borde göra har de inte tid till att göra det som de faktiskt ska göra – ägna sig åt att identifiera och tillgodose patienternas omvårdnadsbehov, att bedriva personcentrerad vård. Sjuksköterskebristen skulle ju minska om vi slutade ägna oss åt att utföra andras jobb.

Framför allt skulle patienterna vinna på detta, menar hon.
– Och den näst största vinsten är att sjuksköterskorna skulle trivas bättre och stanna kvar på sina jobb. Min förhoppning är att vi ska börja prata om det här nu inom kåren och mellan professionerna, säger hon.