Ny roll – med ökat ansvar

Behovet är akut, intresset stort och flera lärosäten står redo. Ändå går det trögt med att införa en nationellt reglerad utbildning till avancerad specialistsjuksköterska (AVS). Och det saknas en skyddad yrkestitel.

Text: Lotta Engelbrektson

När regeringens särskilda utredare, Harriet Wallberg, avslutade den ett och ett halvt år långa utredningen om stärkt kompetens inom hälso- och sjukvården var det många som blev besvikna.

Den reglerade titeln, Avancerad specialistsjuksköterska AVS, som Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet hade hoppats på fick inte gehör. I stället pekar utredaren Harriet Wallberg ut uppdragsutbildning som den mest realistiska vägen för att etablera den nya yrkesrollen i Sverige.

– Vi ser ett stort behov av den här typen av kompetens, särskilt i kommunal vård där det ofta saknas medicinsk expertis. Men förslaget som lagts fram håller inte juridiskt, säger hon.

Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet har föreslagit en modell där sjuksköterskor med specialistutbildning kan vidareutbilda sig till AVS via en masterexamen i omvårdnad och därefter genomgå en statligt reglerad tjänstgöring – ungefär som en ST-läkare.

Grundtanken är att verksamheterna själva ska kunna identifiera behovet och bestämma vem eller vilka som är lämpliga för vidareutbildningen. Och det är här det blir juridiskt komplicerat, menar Harriet Wallberg.

– En arbetsgivare kan inte välja ut vem som ska få gå en universitetsutbildning. Det strider mot högskolelagen, där tillträdet ska vara fritt att söka för alla som uppfyller behörighetskraven. Därför fungerar inte det föreslagna systemet, säger hon.

Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet är dock kritiska till slutsatserna i regeringens utredning när det gäller AVS. Enligt Oili Dahl, ordförande för Svensk sjuksköterskeförening, har utredaren missförstått den delen av föreningens förslag.

– Vi vill ha en nationellt reglerad utbildningsgång och skyddad titel. Det behöver inte vara en modell där arbetsgivaren pekar ut vem som ska få gå utbildningen, säger hon.

Organisationen har länge drivit frågan om att införa en skyddad och statligt reglerad titel för AVS, på liknande sätt som specialistutbildade sjuksköterskor har i dag.

Utredarens invändning är; att eftersom en AVS redan är legitimerad och dessutom specialiserad, uppfylls inte kriterierna för att reglera yrket ytterligare. AVS bör i stället ses som ny yrkesfunktion.

Oili Dahl håller inte med.

– Vi har redan ett etablerat system för skyddade titlar inom specialistutbildningen, där tolv inriktningar ingår. Det borde vara självklart att AVS också kan omfattas, säger hon.

Birgitta Ljungbeck, specialistsjuksköterska, medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) och disputerad forskare, har studerat rollen som avancerad specialistsjuksköterska, AVS, i kommunal vård. Hon är lika övertygad som Oili Dahl om vikten av en reglerad högskoleutbildning.

– Det är helt avgörande att vi får en nationellt förankrad utbildning på masternivå. Annars försvinner rollen så fort en eldsjäl byts ut eller ledningen tappar intresset, säger hon.

Birgitta Ljungbeck delar kritiken mot den statliga utredningen och förslaget om en uppdragsutbildning. Hon tror att AVS riskerar att bli en lös roll utan genomslagskraft om den inte backas upp av en tydlig utbildningsstruktur. En uppdragsutbildning är, med andra ord, inte rätt lösning, anser hon.

– Så länge utbildningen inte är reglerad och tjänsterna inte finns, kommer kommunerna inte att investera. Det krävs ett nationellt beslut, konstaterar hon.

Trots motståndet har det inte saknats eldsjälar ute på lärosätena som själva dragit igång AVS-utbildningar. Men bortsett från utbildningen i Linköping har de flesta projekten runnit ut i sanden.

Högskolan i Skövde var allra tidigast ute. Redan 2003 startade lärosätet Sveriges – och Skandinaviens – första utbildning för avancerade specialistsjuksköterskor med fördjupning inom omvårdnad och biomedicin med inriktning på infektionssjukdomar. Under ledning av Catharina Gillsjö, i dag professor i vårdvetenskap, startades utbildningen och totalt utbildades tre kullar i ett program som kombinerade teoretisk fördjupning med verksamhetsförlagd utbildning (VFU).

– Behovet fanns redan då – precis som idag – i gränslandet mellan primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården. Det handlade om att ge distriktssköterskor fördjupad kompetens inom medicin och omvårdnad, berättar Catharina Gillsjö.

Bakgrunden till utbildningen var ett skriande behov i primärvården i Skaraborg. Kontakter togs med University of Rhode Island (URI) i USA, där Catharina disputerat och själv gick Family Nurse Practitioner-programmet. Resultatet blev en tvåårig utbildning med möjlighet till en master, där deltagarna bland annat specialiserade sig inom infektionssjukdomar.

– Vi utvecklade en utbildning med både generalistkompetens och fördjupning. Förutom att arbeta i team med läkare var målet att våra AVS-studenter skulle kunna arbeta självständigt, även i komplexa vårdsituationer, säger Catharina Gillsjö.

Projektet rönte stort intresse, och med tiden sökte sig deltagare dit från hela landet. Men efter tre omgångar upphörde programmet – trots tydliga behov och positiva utvärderingar.

Ett problem, enligt Catharina Gillsjö, var att det inte fanns någon struktur för att ta emot AVS ute i verksamheter utanför Skaraborg, vilket gjorde det svårt att bedriva utbildningen.

– Den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU:n blev ett bekymmer. Studenter som kom utifrån hade ofta ingen anställning där de kunde göra sin praktik. För att det ska bli bra krävs ett utbildningspaket där VFU och anställning hänger ihop, menar hon.

När Catherinaa Gillsjö, och även hennes efterträdare, gick vidare till forskarutbildning, fanns det ingen annan som tog vid. Studentunderlaget blev för litet och utbildningen, som kan ses som ett pilotprojekt, dog ut av sig själv.

Men om en nationell utbildning skulle bli verklighet är Högskolan i Skövde beredd att ta upp tråden i samverkan med andra lärosäten. Fast då ska det finnas en nationell reglering med struktur och ett tydligt uppdrag och en efterfrågan från verksamheterna, säger Catharina Gillsjö.

– Det är en dyr utbildning, och det måste finnas tillräckligt många studenter och praktikplatser. Det handlar om att skapa en struktur, inte bara enstaka utbildningar, menar hon.

Skövde är inte det enda lärosätet som är intresserat av att kunna erbjuda en AVS-utbildning. Utredningen, med Harriet Wallberg i spetsen, konstaterar att det finns ett starkt intresse från flera håll. Bland annat nämns Umeå, Örebro, Linköping och Skövde som möjliga aktörer.

Att det finns ett behov av avancerade specialistsjuksköterskor – särskilt i kommuner och inom primärvården – är det heller ingen tvekan om. Det är själva regleringen av utbildningen som är stötestenen.

– Vi har inte stängt några dörrar, men vi måste förhålla oss till lagstiftningen och de kriterier som idag finns för att reglera yrken. Som jag ser det är uppdragsutbildning den enda modellen som håller juridiskt och samtidigt ger vården det den behöver, säger Harriet Wallberg.

För de specialistsjuksköterskor som vill fortsätta på karriärstegen, fyller en uppdragsutbildning samma funktion som en vanlig högskoleutbildning. De får sina poäng och sin masterexamen och kan söka en tjänst som AVS. Den stora skillnaden är att utbildningen måste köpas in av regionen eller kommunen och att det är verksamheterna som betalar.

– Det är klart att det finns en risk att arbetsgivaren inte anser sig ha råd. Men om verksamheten har bedömt att det finns ett behov av AVS, så är det en liten kostnad i förlängningen, säger Harriet Wallberg.

Oili Dahl, ordförande för Svensk sjuksköterskeförening, är av en annan åsikt. Hon menar att huvudproblemet med modellen för uppdragsutbildning är att kompetensen inte blir nationellt erkänd.

– Om en sjuksköterska utbildar sig i till exempel Norrbotten och vill arbeta i Malmö, så måste kompetensen gälla oavsett arbetsgivare. Det går inte om det är en arbetsgivarspecifik uppdragsutbildning utan nationell reglering, säger hon.

Svensk sjuksköterskeförening är medlemmar i det internationella sjuksköterskeförbundet ICN och följer dess riktlinjer. I stora delar av världen finns redan etablerade roller för avancerade specialistsjuksköterskor. Oili Dahl tycker att Sverige ska följa deras exempel.

– ICN:s policy är tydlig. Det ska vara en tvåårig utbildning på avancerad nivå, med krav på praktik, och det ska finnas en tydlig karriärstruktur, säger hon.

Nu ska utredningens betänkande lämnas över till sjukvårdsministern Acko Ankarberg Johansson. Nästa steg är en remissrunda, följt av eventuell proposition till riksdagen. Men enligt utredaren Harriet Wallberg behöver kommuner och regioner inte vänta på regeringen för att sätta i gång.

– Det finns inget som hindrar att man redan nu startar uppdragsutbildningar. Det är bara att komma överens med ett lärosäte för att sen starta utbildningen, säger hon.

Men Svensk sjuksköterskeförening har inte gett upp om sina krav. Nu kommer man att analysera förslaget noga och därefter förbereda en uppvaktning av både socialministern Jakob Forssmed, utbildningsminister Johan Pehrson och Acko Ankarberg Johansson.

– Frågan är på agendan, och vi kommer att fortsätta driva den tills vi får en lösning som både gynnar patienterna och professionen, säger Oili Dahl.