”Vi har lärt oss otroligt mycket på vägen”

Efter fyra år med Magnetmodellen ser Skånes universitetssjukhus tydliga resultat. Medarbetarna är nöjda, patienterna är positiva och omvårdnadskvaliteten har förbättrats. Nu siktar sjukhuset på att bli landets första certifierade Magnetsjukhus.

När det EU-finansierade projektet Magnet4Europe skulle dra i gång för några år sen anmälde Skånes universitetssjukhus sitt intresse. Strategisk omvårdnadsutveckling har länge varit ett prioriterat område och Magnetmodellen ansågs vara en viktig pusselbit.

Sedan dess har entusiasmen ökat ännu mer – både hos förvaltningsledningen och personalen på golvet.

David Sparv som är chefsjuksköterska på SUS, har hållit i trådarna i implementeringen av modellen. Han vill börja med att ge en stor eloge till alla på sjukhuset som har engagerat sig och ansträngt sig för att förstå och omfamna det, ibland floskelbetonade, amerikanska konceptet.

– Vi har lärt oss otroligt mycket på vägen och vi har sett att det händer saker. Resultaten är tydliga både i patientenkäter och medarbetarfeedback, säger han.

Efter fyra år av målmedvetet förbättringsarbete är David Sparv och hans kollegor redo att presentera en slutrapport från sin del i projektet Magnet4Europe. Rapporten visar uteslutande på positiva resultat. På de arton avdelningar som varit med i projektet är både medarbetare och patienter väldigt nöjda, plus att omvårdnadskvaliteten har förbättrats signifikant.

– Modellen har funkat allra bäst i vårdtekniska moment, som till exempel kontrollen av perifera venkatetrar och trycksår. Men vi upplever också att medarbetarna har fått en tydligare struktur i sitt förbättringsarbete, säger han.

Mia Ekstrand arbetar som vårdutvecklare på Avdelning Strategisk vårdutveckling i Region Skåne. Hon var en av tre förändringsledare som fick uppdraget att stötta arbetet och implementeringen ute på vårdavdelningarna.

– Inledningsvis hjälpte vi personalen med att skapa ett utgångsläge, vilket inkluderade en GAP-analys och mätningar av omvårdnad och patient- och medarbetarnöjdhet, berättar hon.

GAP står för det glapp som skiljer den nuvarande situationen från ett optimalt läge. I mätningarna kunde områden för förbättring identifieras, men även områden där arbetssätten fungerade bra. För att ytterligare kunna mäta omvårdnadskvaliteten genomfördes även en punktprevalensmätning (PPM) som mätte omvårdnadskvaliteten i allt från små, tekniska detaljer till delaktighet. PPM omvårdnad startades på SUS, men ska nu genomföras i hela regionen två gånger varje år.

Magnetmodellen innebär att sjuksköterskor har ett tydligt mandat att driva förbättringar inom omvårdnad på flera ledningsnivåer. På SUS finns det en struktur med professionsbaserad ledning inom omvårdnad på tre olika nivåer i organisationen. Varje avdelning utser en deltagare, ordförande, vice ordförande och eventuella sakkunniga till omvårdnadsråden på avdelningen, där sedan ordförande och vice ordförande går vidare till omvårdnadsråd på verksamhetsnivå och – om det krävs för ett beslut – vidare till den förvaltningsövergripande nivån.

– Det här skapar en tydlig struktur för att ta vidare förbättringsidéer, följa upp dem och dela lärdomarna mellan verksamheterna, säger Mia Ekstrand.

Förslag på ämnen och förbättringsområden kommer ifrån medarbetarna själva eller utifrån mätningarna. Till exempel märkte man att information och delaktighet ofta hamnade lågt i resultaten hos patienterna, vilket personalen inte alltid var medveten om.

– En annan sak var märkning av infarter, där vi såg att det fanns stora skillnader mellan olika avdelningar, säger Mia Ekstrand.

Liknande exempel har dykt upp hela tiden. Hur man använder tryckavlastande madrasser inför en operation eller hanterade operationsbordet under kejsarsnitt. Skjortor till patienterna har varit ett annat problem.

– Plötsligt finns det ett forum där vi kunde lyfta alla frågor, stora och små, och dela varandras kunskap, säger Mia Ekstrand.

Reflektion har blivit ett förbättringsarbete inom Magnetmodellen och ska vara en naturlig del av vardagen, något som uppskattas av enhetschefen Albana Skenderi och operationssjuksköterskan Sophie Jankovic Ågren. På den handkirurgiska operationsavdelningen, Operation hand, har reflektion blivit en rutin två gånger i veckan. Då är alla yrkesgrupper välkomna och det finns ett öppet klimat där alla får komma till tals om vad som varit särskilt bra – eller tufft – under veckan. En del förbättringsarbeten har lyfts tack varje reflektionstillfällena.

– Det här är nytt för oss, men vi har verkligen sett effekt, säger Albana Skenderi.

Sophie Jankovic Ågren berättar om ett reflektionstillfälle då flera medarbetare pratade om att arbetsmiljön i en av operationssalarna upplevdes som dålig av olika anledningar. En arbetsgrupp tillsattes med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

– Arbetsgruppen gick igenom hur vi kunde jobba annorlunda och resultatet blev konkreta förbättringsförslag, berättar hon.

För Albana Skenderi och Sophie Jankovic Ågren har Magnetmodellen blivit ett sätt att samla allt förbättringsarbete under ett och samma paraply. Med hjälp av A3-mallar dokumenteras varje insats: från problemformulering, reflektioner, medarbetarenkäter, återkoppling och uppföljning. Två gånger om året följs arbetsmiljön upp genom den så kallade Magnetenkäten.

Att projektet Magnet4Europe nu är över gör ingen skillnad. De har ingen tanke på att göra några avsteg från den inslagna vägen.

– Vi har fått en helt annan trygghet i arbetsgruppen där vi vågar lyfta frågor och utvecklas. Det är självklart att vi fortsätter, säger Albana Skenderi.

Chefsjuksköterskan David Sparv är också nöjd. På medarbetarsidan märks en växande känsla av struktur och målmedvetenhet. Personalomsättningen på avdelningarna som deltagit i projektet är dessutom lägre än genomsnittet.

David Sparv ser ingen anledning att lämna Magnetspåret – tvärtom.

– Jag utesluter inte att vi väljer att certifiera oss i framtiden. Men den dagen vi gör det är det för våra patienters skull, att det innebär ett mervärde för dem, säger han.