Med kraft att attrahera

Sjuksköterskebristen är en växande utmaning i stora delar av Europa. Men nu väcks hopp om förändring med inspiration från USA. Med hjälp av den amerikanska Magnetmodellen vill europeiska sjukhus skapa bättre arbetsmiljöer, attrahera fler sjuksköterskor och höja kvaliteten i vården.

Text: Lotta Engelbrektson

Situationen ser ungefär likadan ut inom hela sjukvården Att rekrytera sjuksköterskor – och lyckas behålla dem i organisationen – är en växande utmaning i stora delar av Europa.

Nu hoppas många på en lösning från andra sidan Atlanten. Ett sextiotal sjukhus i Europa har under de senaste fyra åren arbetat med Magnetmodellen inom ramen för det internationella forskningsprojektet Magnet4Europe.

Josefin Bäckström är högskolelektor och forskare vid Marie Cederschiöld högskola, styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening (SSF) och ordförande för den nybildade styrgruppen Magnet i Sverige. Hon lyfter fram modellen, som hon anser kan erbjuda lösningar på många av vårdens problem i dag.

– Magnetmodellen ger sjuksköterskor en reell möjlighet att påverka sin arbetsmiljö och skapar struktur att utvecklas i professionen. Den kan bidra till att arbetsplatser blir mer attraktiva och att vården blir säkrare och mer högkvalitativ, säger hon.

Enligt Josefin Bäckström har Svensk sjuksköterskeförening länge förordat Magnetmodellen, som ett sätt att organisera omvårdnad i Sverige. Därför välkomnade både hon och föreningen forskningsprojektet ”Magnet4Europe” som drog igång 2020. De europeiska sjukhus som deltog tilldelades ett magnetcertifierat partnersjukhus i USA som gav dem stöd i arbetet med modellen.

– Våra intryck och erfarenheter är att intresset är stort bland sjuksköterskor att arbeta enligt principerna för magnetmodellen. Vi uppfattar att det finns ett stort sug efter att arbeta på det här sättet, säger Josefin Bäckström.

Att förändra strukturer i grunden är ingen snabb process. För att lyckas krävs ett starkt engagemang från både sjukhusledningen och personalen. Det behövs resurser, utbildning, förutsättningar för kollegiala möten och en kultur där sjuksköterskeprofession värderas.

– Om man bara plockar ut vissa delar av modellen är det inte säkert att man får hela effekten. Det är lite som att ta russinen ur kakan. Magnetmodellen är utformad för att tillämpas i sin helhet, säger Josefin Bäckström.

En viktig del av Magnetmodellen är att skapa strukturer där sjuksköterskor kan lyfta viktiga frågor från den patientnära vården uppåt i organisationen. Beslutsvägarna ska vara snabba och transparenta, med tydliga forum på varje nivå. Exempel från amerikanska magnetsjukhus visar hur sjuksköterskeledda råd på avdelningsnivå träffas regelbundet för att identifiera olika förbättringsområden. Antingen kan de lösa en fråga direkt eller, om det finns behov, skicka den vidare upp i organisationsstrukturen.

– I grund och botten handlar det om att stärka sjuksköterskors professionella autonomi och ge dem beslutsmandat. Om vi ska få sjuksköterskor att stanna kvar på arbetsplatser och i professionen behöver vi få till en bättre arbetsmiljö, säger Josefin Bäckström.

Den amerikanska organisationen ANCC erbjuder möjligheter att certifiera ett sjukhus enligt magnetmodellen, vilket är en omfattande process. Bland annat måste organisationen specifikt visa hur den svarar upp mot de fem magneterna i modellen; excellent omvårdnad, utvecklande ledarskap, strukturer för professionell autonomi och utveckling, ny kunskap, innovationer och förbättringar, samt mätbara resultat från verksamheten.

Förra våren utnämndes Helsingfors universitetssjukhus Cancercentrum till Nordens första Magnetsjukhus. Marko Kaira som är vårdenhetschef på Cancercentrum i Helsingfors är en varm förespråkare för modellen som han tycker har ökat engagemanget både hos sjuksköterskor och andra yrkesgrupper att dela med sig av sina idéer om förbättringar i vården.

– Modellen ger en struktur för att börja jobba med förbättringsfrågor. Det handlar mycket om att känna stolthet för det viktiga arbete som görs varje dag, menar han.

Naturligtvis har det funnits utmaningar på vägen, medger Marko Kaira. Som ekonomiska begränsningar, covid-pandemin och organisationsförändringar. Men istället för att vara ytterligare ett projekt att förhålla sig till har Magnetmodellen – och det långsiktiga, strategiska arbetssättet – fungerat som ett stöd i just sådana situationer, säger han.

– Jag skulle egentligen inte säga att det är ett helt nytt arbetssätt. Snarare handlar modellen om att ständigt utveckla vården och göra det goda arbete som görs synligt för alla. Jag tror att det är ett arbetssätt många kan känna igen sig i och uppskatta.

I Sverige har fyra sjukhus deltagit i projektet ”Magnet4Europe” – Skånes universitetssjukhus, Akademiska sjukhuset, Kalmar Länssjukhus och Södertälje sjukhus.

Lisa Smeds Alenius, assisterande lektor på Karolinska Institutet, har varit projektkoordinator och forskare i teamet som ansvarar för den svenska delen av projektet. Det betyder att hon har följt hela processen från start.

– Att införa modellen i Europa har krävt en viss anpassning. Begrepp som ”shared governance” och ”nursing leadership”tolkas inte likadant i alla länder. och har ingen tydlig motsvarighet i en svensk organisationskontext. Till och med i engelskspråkiga länder som England och Irland har översättningen av begrepp och arbetsmodeller varit en utmaning, berättar hon.

Sverige sticker ut genom att ha en tradition av stark facklig representation och lagstadgat medarbetarinflytande. Men även här har implementeringen varierat, bland annat har sjukhusens storlek och flexibilitet spelat en viss roll.

– Mindre sjukhus, som i Södertälje, har ofta haft en annan rörelsemån, medan större sjukhus behövde andra strategier för att nå ut och genomföra förändringar, säger Lisa Smeds Alenius.

Under de fyra år som projektet pågick följde Lisa Smeds Alenius och hennes kollegor utvecklingen på 11 av de 60 sjukhusen extra noggrant. Bland annat genom intervjuer med projektledare, ledningsrepresentanter, sjuksköterskor och läkare. En slutsats var att de praktiska förändringarna ofta tagit längre tid än förväntat.

– Många beskrev i början att de hört talas om projektet på informationsmöten, men inte sett några stora förändringar i vardagen. Det var en resa från att förstå modellen teoretiskt och hur den passade in i den egna organisationen till att konkret integrera den i den dagliga verksamheten.

En av de viktigaste effekterna, som projektkoordinatorerna kunde se, var att nya mötesplatser och nätverk hade skapats på sjukhusen. I intervjuerna berättade sjuksköterskor att de i samband med implementeringen av Magnetprinciperna träffade kollegor från andra avdelningar och diskuterade förbättringar på ett nytt sätt. Många tyckte också att sjuksköterskornas kompetens och roll i omvårdnadsarbetet hade blivit tydligare.

– En lärdom från projektet så här långt, handlar om att Magnetmodellen inte beskrivs som något helt nytt, utan mer som ett slags ramverk för det man redan gör på sjukhuset. Men modellen blir ett stöd i att jobba mer systematiskt med till exempel vårdutveckling och karriärmöjligheter, säger Lisa Smeds Alenius.

I Magnet4Europe ingår bara sjukhus, men det betyder inte att metoden inte kan appliceras i den kommunala omsorgen. Marie Häggström, professor vid Institutionen för hälsovetenskaper, är projektledare för ett treårigt forskningsprojekt vid Mittuniversitetet där hon undersöker hur kommunal hälso- och sjukvård kan stärkas genom lärdomar från Magnetmodellen.

Projektet, som startade i april 2023, har som mål att förbättra arbetsmiljön och patientvården på två särskilda boenden i Sundsvalls kommun, med fokus på att rekrytera och behålla sjuksköterskor.

– Den största utmaningen har varit de strukturella skillnaderna, eftersom verksamheterna styrs av olika lagar. I kommunala verksamheter kommer både Hälso- och sjukvårdslagen men också socialtjänstlagen in och styr arbetet för de olika personalgrupperna, säger hon.

Skillnaden i lagstiftningen betyder också att personalen på äldreboendena kan ha olika chefer, beroende på om de arbetar i sjukvården eller socialtjänsten. Det finns heller ingen chefsjuksköterska i kommunen, utan en MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska, vilket i nuläget inte är helt jämförbart, förklarar Marie Häggström.

– Nu har vi kommit så långt att vi har översatt instrumenten i Magnetmodellen och genomfört en Gap-analys, säger hon.

En viktig del i analysen har varit att utvärdera teamarbetet och se över hur förbättringsarbeten kan struktureras på ett mer effektivt sätt. Projektet har också innefattat olika workshops där personalen har fått möjlighet att testa och utveckla nya arbetsmetoder.

– Det vi har upptäckt är att vi måste involvera annan personal än bara sjuksköterskor. Vi måste se till att hela teamet arbetar mot samma mål och att alla får möjlighet att bidra, säger Marie Häggström.

Även om det har varit betydelsefullt att ge sjuksköterskorna ett eget forum där de kan driva omvårdnadsfrågor – utan att de kommer uppifrån – har fokus hamnat på att förändra strukturerna på arbetsplatserna. Bland annat har personalen fått skapa förbättringsgrupper där de själva valt att ansvara för olika områden som till exempel nutrition, fallprevention och liknande.

– Vi hoppas att arbetssättet ska leda till en mer samarbetsinriktad kultur och att personalen ska utvecklas och känna att deras arbete gör skillnad på en högre nivå.

Just att förändra kulturen på arbetsplatserna har varit en viktig aspekt, även om Maria Häggström kan konstatera att kulturförändringar tar längre tid än att implementera en ny modell.

– Målet är att skapa en plattare organisation där sjuksköterskorna får möjlighet att utvecklas och ta ansvar på en högre nivå. Men det är också viktigt att all omvårdnadspersonal känner att de kan bidra till en bättre vård, säger hon.

Trots utmaningarna i projektet är Maria Häggström positiv till Magnetmodellen. Det finns ett stort behov av att stärka den kommunala sjukvården och hon ser att det finns en potential i modellen.

– Målet för oss är att skapa en arbetsmiljö där sjuksköterskorna känner sig trygga och har möjlighet att utvecklas, vilket i sin tur leder till bättre vård för patienterna, säger hon.

Förra året avslutades den EU-finansierade delen av projektet Magnet4Europe. Men det internationella nätverket som bildats under projekttiden växer. I Sverige fortsätter forskaren Lisa Smeds Alenius och hennes kollegor den långsiktiga utvecklingen vid bland annat Södertälje sjukhus.

Svensk Sjuksköterskeförening styrgrupp – Magnet Sverige – är också ett led i att att sprida kunskapen vidare.

I styrgruppen ingår representanter från de sjukhus som deltagit i Magnet4Europe och andra personer med stor erfarenhet av magnetmodellen. Nu handlar arbetet bland annat om att producera nytt informationsmaterial, omvärldsbevaka och inspirera fler vårdgivare att arbeta enligt modellen.

– Det unika med Magnetmodellen är att den erbjuder ett helhetsgrepp. Den inkluderar områden som är viktiga för hög kvalitet i omvårdnad, som gott ledarskap, utbildning och forskning – och den bygger på sjuksköterskors professionella autonomi., säger ordförande för Magnet Sverige, Josefin Bäckström.