”Emmy Rappe var en pionjär”

Hallå där Lena Gunningberg tillsammans med Kerstin Rollman skrivit en artikel om Emmy Rappes vistelse i London när hon gick på Florence Nightingales sjuksköterskeskola.

Vad berättar ni om i er artikel?

– Vi berättar om Emmy Rappes intryck och upplevelser av vård och miljö i London 1866–67, då hon studerade vid Florence Nightingales´ sjuksköterskeskola. Vi har läst hennes brev till föräldrarna på Strömsrums gods i Småland. Det första brevet skrevs den 13 maj 1866 och det sista 25 februari 1867. Vi får genom de personliga breven följa starten på det som kommer att bli hennes livsgärning. Emmy var en pionjär inom sjuksköterskeutbildning och utvecklingen av sjuksköterskans yrkesroll i Sverige.

Varför är Emmy Rappe en så fascinerande person?

– Det var fröken Sophie Leijonhufvud och professorskan Rosalie Olivecrona, redaktörer för Tidskrift för Hemmet och aktiva inom Föreningen för frivillig vård av sårade och sjuke i fält (i dag Svenska Röda Korset), som drev frågan om vem som skulle kunna leda en svensk sjuksköterskeutbildning. Det var svårt att hitta en person med rätt kvalifikationer som språkkunskaper, kristet nit och allvar, bildning, självständighet, självkännedom och umgängesvana. Slutligen föll valet på den unga adelsfröken, Emmy Rappe. Föreningen bekostade utbildning och uppehälle i London och hennes lön i Sverige efter hemkomsten. Efter vistelsen i London startades den första sekulära sjuksköterskeutbildningen i Sverige på det nybyggda sjukhuset i Uppsala. Emmys fokus var att höja sjuksköterskornas utbildningsnivå, anseende och status, bland annat genom att ställa höga krav på kompetens och moral. Hon mötte dock motstånd från både myndigheter och läkare. Emmy utbildade 57 sjuksköterskor under de tio år hon var på Akademiska sjukhuset.

Har ni med något som tidigare inte berättats om?

– Emmy beskriver sitt första möte med Florence Nightingale som tar emot i sitt hem. Miss Nightingale var helt annorlunda än vad Emmy föreställt sig. ”Hon var så vänlig, kärleksfull,…ödmjuk – så innerligt ljuflig, att jag tyckte mig nästan stå framför en öfverjordisk varelse”. Man skulle kunna tänka sig att Emmy var blyg, och hade stor respekt för Miss Nightingale och att det skulle vara svårt att tala engelska. Tvärtom visar breven ett mycket känslosamt första möte där de båda kvinnorna omedelbart verkade få en fin kontakt. Att läsa breven har varit som att tjuvläsa Emmys dagbok, där hon mycket målande och med stor inlevelse beskriver olika möten med personal och patienter.

Var det något som överraskade er?

– Vi reflekterar över vilket otroligt mod Emmy hade – att som ensam, ung kvinna resa till en helt främmande miljö i ett annat land för att sedan ta sig an ett nytt omfattande nationellt uppdrag. Trots att Emmy var en förmögen adelsfröken avskräcktes hon inte av den låga standarden i det engelska samhället som kyla, drag, fukt och oaptitlig mat. Inte heller beklagade hon sig över det ”kroppsliga” som oangenäma dofter, nakenhet, att ”se in i kroppshålor”.

Uppsala medicinhistoriska förening ger varje år ut en årsskrift. Läs hela artikeln här: www.uppsalamedhist.se/arsskrift Länk till annan webbplats.