”Vi sjuksköterskor kan göra mer för asylsökande”

Det är sämre för den psykiska hälsan att bo på asylboende än i eget boende – och det verkar kunna få långsiktiga konsekvenser, enligt en ny avhandling.

Text: Maja Lundbäck

Fler sjuksköterskor borde höja rösten för asylsökande, för det är många som inte mår bra. Det menar Charlotta van Eggermont Arwidson, sjuksköterska och numera även disputerad forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet i samarbete med Röda Korsets högskola.

– Hälsan är inte jämlik i Sverige – och vi sjuksköterskor kan göra mer, säger hon.

Charlotta van Eggermont Arwidson har lång erfarenhet av att möta människor på flykt, dels ute i världen på uppdrag med organisationen Läkare utan gränser, dels genom sitt engagemang inom civilsamhället. Hon har också bedrivit påverkansarbete via Svenska Röda Korset, för papperslösas rätt till sjukvård. För tio år sedan tog hon steget från praktik till teori.
– Jag började som forskarassistent med ett projekt om flyktingars psykiska hälsa. Så småningom påbörjade jag mitt eget doktorandprojekt, berättar hon.

I Sverige räknas man som flykting först efter att man har fått beslut om uppehållstillstånd. Dessförinnan kallas man för asylsökande. Asylsökandes hälsa ligger Charlotta van Eggermont Arwidson varmt om hjärtat. I januari i år disputerade hon på en avhandling som fördjupar hur asylsökande i Sverige mår.

Den första studien bygger på drygt tusen nyanlända syriska flyktingar, som redan fått uppehållstillstånd. Flyktingarna fick svara på frågor om sin hälsorelaterade livskvalitet.

– Två tredjedelar svarade att de upplevde depression och ångest, säger hon.

Varför mår många så dåligt? När det gäller flyktingar och asylsökande finns en tendens att forskare tittar på vad man bär med sig för erfarenheter i form av konflikter, våld eller tortyr. Det är viktiga faktorer som påverkar hälsan. Men kan den postmigratoriska processen vara ännu mer betydelsefull för måendet för asylsökande än deras tidigare trauman? Det tror Charlotta van Eggermont Arwidson.
– Ett dåligt mottagande kan förvärra trauman, men också ge nya problem. Men det positiva med detta är att det är påverkbara faktorer, säger hon.

I den andra studien intervjuades 14 asylsökande som fortfarande väntade på besked om uppehållstillstånd. Fokus var studiedeltagarnas erfarenheter av att bo på asylboende.

Resultatet visade att deras upplevelser var starkt påverkade av osäkerheten i asylprocessen.

– Att vänta på beslut är svårt och tufft. Får man stanna eller inte? Den inneboende osäkerheten är alltid närvarande, säger hon.

I dag tar det upp till 200 dagar innan asylsökande får ett första beslut. Beslutet kan dock överklagas, vilket gör att man kan vara asylsökande under många år.
– En ung kille beskrev det som att han hade ett fruset liv. Han kände sig handlingsförlamad, vågade inte bli kär och visste inte om det var någon idé att lära sig svenska, berättar hon.

Många beskrev att de inte hade råd att åka buss. Det gjorde att de blev isolerade på boendet. I dag varierar dagersättningen för asylsökande från 12 kronor till 71 kronor. Ensamstående vuxna får mest.

Bostadsförhållandena beskrevs också som problematiska, framför allt lyftes trångboddhet.

Studiedeltagarna berättade dock att det fanns en stor vilja att hjälpa varandra.

– Det bildades nätverk där man tog hand om varandras hälsa. Det är tydligt att asylsökande har en enorm kapacitet att engagera sig i sin hälsa och att visa omsorg, säger hon.

Delstudie tre bygger på asylsökandes upplevelser under covid-19-pandemin. De rapporterade att de kände sig mer utestängda från samhället under pandemin. Känslan förstärktes av myndigheternas råd, som inte var anpassade för personer i kollektiv.

Men alla asylsökande i Sverige bor inte på asylboende. De flesta, 65 procent, bor i eget boende. I den sista studien, som är en registerstudie av alla vuxna asylsökande som fick uppehållstillstånd mellan 2010 och 2012, undersöktes sambandet mellan boendetyp under asylprocessen och förskrivningen av antidepressiva eller ångestdämpande läkemedel.

– De som bott på asylboende under asylprocessen hade ett litet högre uttag av antidepressiva och ångestmediciner än de som bott i eget boende, säger Charlotta van Eggermont Arwidson.

Deltagarna följdes under fem år efter att ha beviljats flyktingstatus och skillnaden i uttag bestod över tid. Gruppen som bott på asylboende hade också fler vårdbesök för psykiatriska diagnoser.

– Vi tolkar det som sämre för den psykiska hälsan att bo på asylboende än i eget boende – och att det verkar kunna få långsiktiga konsekvenser, säger hon.

Varför det är så finns inget svar på. Jämfört med svenska befolkningen som helhet är ändå uttaget av antidepressiva lägre bland de nyanlända.
– Vi tror ändå att det här är en indikation på att det kan vara värre för den psykiska hälsan att bo på asylboende än i eget boende, säger hon.

Enligt en ny lag som började gälla den 1 mars i år, måste alla nya asylsökanden bo på asylboenden. Anledningen är att man vill ha mer kontroll över asylprocessen.
– Då vi ser i forskningen att boendet har en stor påverkan på den psykiska hälsan på olika sätt, är det viktigt att fundera på hälsoaspekter i mottagandet för att de asylsökandes hälsa inte ska försämras, säger hon.