Naturens helande kraft

Mängder av forskning visar att människor mår bra av naturen. Blodtrycket sänks, sömnen förbättras och välbefinnandet ökar. För den som vistas i vårdmiljö kan ett enda träd utanför fönstret göra skillnad.

Text: Lotta Engelbrektson

Den högresta tallen utanför sjukhusfönstret blev Kerstin Stålnackes vän. Den vinkade godmorgon med sina tunga grenar och berättade om dagen utanför. Att det precis hade slutat regna och att solen just hade torkat upp de grova barren.

– På kvällen sa vi godnatt till varandra. Jag upplevde att jag och tallen fick ett starkt band.

Kerstin Stålnacke blev svårt sjuk i covid 2020 och under flera veckor svävade hon mellan liv och död. Efter att hon vårdats i respirator på Piteå sjukhus flyttades hon över till ett enkelrum – långt från familjen i Gällivare.

– Personalen kom in i sina skyddsdräkter då och då, men för övrigt var jag ensam, berättar hon.

Tallen utanför fönstret verkade förstå. Kerstin Stålnackes ögon drogs magnetiskt till trädet, som förmedlade tröstande ord om livet som pågick utanför intensivvårdsavdelningen.

– Det var en känsla av att det var vi mot världen, säger hon.

Oräkneliga studier visar samma sak – att människor mår bra av närhet till naturen. Gröna miljöer minskar stress, förbättrar koncentrationen och sömnkvaliteten, samt ökar känslan av meningsfullhet.

När historien om Kerstin och tallen nådde forskaren Åsa Engströms öron blev hon intresserad. Åsa Engström är professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet och forskar och undervisar om naturens betydelse för hälsa och välbefinnande.

– Kerstins berättelse är viktig eftersom den handlar om att överkomma känslan av ensamhet. Den visar att relationer inte alltid behöver vara mellan människor för att ha ett värde, utan naturen kan erbjuda gemenskap och tröst, säger hon.

Åsa Engströms samtal med Kerstin Stålnacke resulterade i en vetenskaplig artikel som har fått stor uppmärksamhet. I sin text utmanar hon föreställningen om relationer som endast mellanmänskliga band.

– Ensamhet är en existentiell känsla och naturen kan ha en stor inverkan på vårt välmående. Människor kan hitta gemenskap på flera olika sätt, säger hon.

För den som inte har möjlighet att gå ut i naturen är det näst bästa att bli påmind om att den finns där utanför. En trädgård, balkong, träd utanför fönstret eller bara ljudet av fågelsång kan påverka människors sinnesstämning.

Ann Dolling, som är forskare på skogens ekologi och skötsel på Sveriges Lantbruksuniversitet, bedriver tvärvetenskaplig forskning om, och i så fall hur, människors hälsa påverkas av vistelse i skogsmiljö. Hon har precis påbörjat en studie, tillsammans med finska kollegor, om hur 3D-filmer inspelade i naturen kan ersätta den ”riktiga” skogen.

– Vi jobbar med grupper som inte själva kan ta sig ut, som patienter inom palliativ vård, personer med ätstörningar som vårdas på sjukhus, personer med funktionsnedsättningar och inom äldreomsorgen, berättar hon.

Det är fortfarande för tidigt att presentera några resultat, men Ann Dolling tycker att det ser bra ut. Den virtuella naturen kan förhoppningsvis fånga deltagarnas ”spontana uppmärksamhet”, vilket forskarna ser som ett eftersträvansvärt mål.

– Begreppet myntades av psykologerna Rachel och Stephen Kaplan, som skilde på den riktade och den spontana uppmärksamheten, förklarar Ann Dolling.

Den riktade uppmärksamheten är den vi använder när vi arbetar, navigerar i trafiken eller storhandlar i matbutiken Den spontana uppmärksamheten är den vi har glädje av när tankarna får vandra i väg och vi inte behöver sortera bland intrycken. Hjärnan och ögonen får vila när vi blickar ut över en sjö eller en öppen glänta.

– En av våra teorier är att naturen kommer åt vår gamla hjärna, den från tiden när människor levde på savannen. Vi känner igen mönstren i träden och vinden på huden, vilket signalerar trygghet och överlevnad, säger Ann Dolling.

För ett antal år sedan genomförde hon en studie tillsammans med stressforskare på Umeå universitet om skogens påverkan på hälsan. Målgruppen var personer med svåra utmattningssyndrom som varit sjukskrivna under en längre tid. Under tre månader fick deltagarna tillbringa två timmar om dagen i skogen och därefter genomgå en kognitiv terapi. Skogsgruppen jämfördes sedan med en kontrollgrupp som enbart fått kognitiv terapi.

– Vi fick inga omstörtande resultat, som att deltagarna kunde återgå till arbete snabbare än kontrollgruppen. Däremot kunde vi se att de som vistats i skogen mådde mycket bättre psykiskt, säger hon.

Ann Dolling är skeptisk till många studier som menar att naturen kan utföra mirakel. Hon menar att många av dem är små studier, där man har dragit alltför stora växlar på resultaten.

– Som att vistelse i naturen skulle stärka immunförsvaret, det ger jag inte mycket för. Däremot är jag övertygad om att en skogspromenad kan fungera återhämtande och avstressande, säger hon.

Den där skogspromenaden kan också var en lyx. Många äldre som bor på särskilda vård- och omsorgsboenden har många gånger inga möjligheter att ta sig ut.

Helle Wijk, som är sjuksköterska och professor i omvårdnad vid vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin i Göteborg, har tillsammans med sin forskargrupp och i samarbete med Socialstyrelsen gjort en inventering av landets särskilda boenden.

– 58 procent av äldreboendena saknade grundläggande förutsättningar för att de äldre skulle kunna komma ut. 92 procent av cheferna uppgav att det inte fanns några rutiner för att nyttja utemiljöerna, berättar hon.

Tillsammans med forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp och Chalmers tekniska högskola bedriver Helle Wijk och doktoranden Madeleine Liljegren ett forskningsprojekt med syfte att öka kunskapen om kvaliteter i den fysiska utemiljön som främjar hälsa för äldre personer och personal på särskilda boenden. Projektet med arbetsnamnet OUT-FIT har pågått i tre och ett halvt år och i juni 2025 förväntas den första doktorsavhandlingen vara klar.

– Det finns inget lagstöd eller några riktlinjer som säger att äldre ska erbjudas att få komma ut. Nu hoppas vi att vår forskning ska kunna påverka politiken, säger Helle Wijk.

Forskargruppen har gått grundligt till väga. Genom att granska planritningar och översiktsbilder på både inne- och utemiljön har man kartlagt Sveriges drygt två tusen särskilda boenden. Forskarna har dokumenterar var boendet är placerat i samhället, om det finns tillgång till grönområden, trädgårdar, altaner och balkonger.

– Forskningen är samstämmig när det gäller nyttan av att ha tillgång till utevistelse. Naturen, om det så handlar om grönska genom ett fönster, bidrar till hälsa och kan minska nedstämdhet och oro, liksom utåtagerande beteende vid demenssymptom.

Helle Wijk berättar om en evidensbaserad modell, framtagen av forskare i USA och Spanien, som beslutsfattare skulle kunna luta sig mot vid stadsplanering. Den kallas för 3–30–300-regeln och innebär i stora drag att alla människor ska kunna se minst tre träd från sitt fönster, att varje stadskvarter ska ha minst 30 procent trädkrontäckning och att det inte ska vara längre än 300 meter till ett grönområde. Det här gäller såväl i hemmet som på en skola eller en arbetsplats.

– Vår förhoppning är att den här metoden ska kunna vara en utgångspunkt när man bygger nya särskilda boenden i stadsmiljöer. I OUT-FIT-projektet arbetar vi därför med att ta fram riktlinjer och arbetsmetoder som kan fungera som stöd vid nyetableringar och renoveringar av boenden, säger hon.

Varje år genomför Socialstyrelsen en undersökning av vad de boende inom äldreomsorgen tycker om vården, och då ställs även frågor om möjlighet till utevistelser. Majoriteten av de äldre som besvarat enkäten anser att möjligheten att komma ut är bra eller ganska bra, men andelen som är missnöjda har ökat under de senaste tio åren. Många av de äldre berättar att det krävs att anhöriga tar med dem ut, eftersom personalen inte har tid.

För Helle Wijk och de övriga deltagarna i OUT-FIT-projektet har det varit viktigt att kroka arm med Socialstyrelsen för att förbättra frågornas innehåll och mått.

– Tanken med samarbetet är att det, långsiktigt, ska bidra till bättre insyn, uppföljning och utveckling av vården när det gäller äldre personers tillgång till utevistelse, säger hon.

Närheten till grönska är också betydelsefull för personalen som arbetar på särskilda vård- och omsorgsboenden. Det finns otaliga studier som visar att den som har möjlighet att gå ut en stund på sin rast har större möjlighet till återhämtning.

– Det här är också en viktig faktor för att stödja personalens hälsa och kunna erbjuda attraktiva arbetsplatser. Inte minst med tanke på den skriande brist vi har på vård- och omsorgspersonal, säger Helle Wijk.

För Kerstin Stålnacke – som fick sällskap av en tall i Norrbotten – har relationen till naturen förändrats efter sjukhusvistelsen. Hon besöker ofta naturreservatet Dundret tillsammans med sin familj, men numera ser hon träden och djuren som besjälade.

– Jag har fått en kråka som vän och jag är helt säker på att den känner igen mig. Vi brukar prata lite grann när vi ses. Naturen har blivit viktigare för mig, säger hon.