Vad händer om allt inte går enligt plan?

Om en student eller handledare signalerar problem är det viktigt att lärosätet snabbt rycker ut till undsättning. Att ta deras oro på allvar bidrar till trygghet, både för verksamheten och studenten.

Text: Lotta Engelbrektson

Orsaken till att det blir skav i lärandeprocessen under VFU kan vara många. Arbetsplatsen kan ibland vara dåligt rustad inför att det ska komma en student eller så är handledaren alltför stressad för att hinna ta sig tid. Det kan också vara studenten som är illa förberedd eller saknar tillräckligt med kunskap för att genomföra de olika arbetsmomenten.

Under förra årets VFU-konferens i Umeå höll Pardis Momeni, sjuksköterska och lektor med särskild inriktning på äldrevård vid Marie Cederschiöld högskola, ett uppmärksammat föredrag. Hon tog upp den känsliga frågan om vad som händer när den verksamhetsförlagda utbildningen inte går som den ska. När studenten mår dåligt på arbetsplatsen eller handledaren hör av sig med klagomål.

– Det blev tydligt att många brottas med samma fråga och det var flera som hörde av sig till mig efteråt och ville fortsätta diskussionen, berättar hon.

Pardis Momeni är noga med att påpeka att det oftast flyter på enligt plan. Studenterna får chansen att växa i sin kommande yrkesroll, de känner sig behövda och får ta emot beröm för sitt arbete. Många gånger får de också anställning där de har genomfört sin praktikperiod, vilket är roligt för alla parter.

Men det händer att det inte går lika smidigt. Det kan finnas situationer med svaga studenter där lärandet går långsammare än förväntat eller där tiden inte räcker till för att utveckla de färdigheter som behövs, enligt kursens lärandemål. Handledaren kan också flagga för att samarbetet inte fungerar, att studenten har svårt att hålla arbetstiderna eller brister i sin initiativförmåga.

– Vi får inte glömma att studenterna är sårbara när de går från den trygga skolmiljön med sina lärare och medstudenter till en okänd och ibland utmanande VFU-plats. Vi ställer krav på att de ska fungera såväl yrkesmässigt som socialt, säger Pardis Momeni.

Många verksamheter har inte heller tidigare haft en VFU-placering och det finns ingen upparbetad kontakt med lärosätet. Både studenterna och handledarna kan uppleva en osäkerhet inför den nya situationen. Då är det extra viktigt att stötta både verksamheten och studenten, menar Pardis Momeni.

– Min uppgift är att säkerställa att studenten mår bra på sin VFU och har en möjlighet att nå lärandemålen, säger hon.

Om det uppstår svårigheter är det avgörande att stödet sätts in i tid. Pardis Momeni berättar att studenterna alltid kan ringa henne direkt om de behöver hjälp. Ofta räcker det med att de får prata och reflektera över något som hänt på arbetsplatsen för att de ska orka kämpa vidare.

Pardis gör även platsbesök och har en löpande kontakt med verksamheterna.

– Samarbetet mellan lärosätet och verksamheten är avgörande för att det ska gå bra. Dessutom har jag ansvar att som examinator följa upp studenterna under deras VFU.

Pardis Momeni vill passa på att ge en eloge till alla handledare därute som brinner för sina uppdrag. Majoriteten av dem är fantastiska på att lotsa studenterna fram i små steg, menar hon. Hon berättar om en student som beskrev sin handledare som en ängel, som både lyckades ingjuta trygghet och samtidigt hade koll på allt.

– Verksamhetschefernas engagemang är också helt avgörande. Ibland är handledarna bakbundna eftersom de inte får den tid och det stöd de själva behöver för att kunna ta hand om studenterna. Då är det en organisatorisk fråga eftersom utbildningsuppdraget innebär att alla ska vara med på att ta emot studenter, vilket kräver förberedelser och tid, säger hon.