Fler VFU-platser behövs efter nya direktiv

Enligt direktiv från EU ska minst hälften av sjuksköterskeutbildningen bestå av klinisk praktik. Nu står hoppet till VFU-utredningen, som föreslår ökat statligt ansvar.

Text: Lotta Engelbrektson

Alla vill att studenterna ska få en kvalificerad utbildning och de flesta säger ett försiktigt ja till förlängd praktik. Problemet är att det redan nu saknas kvalificerade VFU-placeringar och att, som EU kräver, mer än fördubbla antalet veckor med klinisk undervisning lägger sten på bördan för både lärosäten och verksamheter.

I år har den nya högskoleförordningen trätt i kraft. Den förordnar att grundutbildningen till sjuksköterska ska omfatta 4 600 timmar, varav minst en tredjedel i skolbänken och minst hälften ska vara så kallad klinisk utbildning. Majoriteten av landets 25 lärosäten som erbjuder sjuksköterskeutbildning har begärt anstånd hos Universitetskanslersämbetet, UKÄ, för att få tid att anpassa utbildningen till de nya kraven.

Lotta Gemzell som är utredare på SKR och en av dem som ligger bakom rapporten ”Insatser för att öka VFU” pekar ut bristen på handledare som det största hindret för att förverkliga de höga ambitionerna:

– Eftersom VFU måste skapas ute i verksamheterna måste de ha ordentliga resurser, vilket de inte har. Det finns en stor brist på sjuksköterskor vilket i förlängningen betyder att det saknas handledare, säger hon.

För två år sedan tillsatte regeringen en särskild utredning för att lösa knuten och skapa fler praktikplatser. Nu har utredaren Hans Wiklund, universitetsdirektör vid Umeå universitet och särskild utredare, lagt fram förslag som kan omstöpa utbildningen radikalt.

En av de stora förändringarna är införandet av ett nationellt avtal. VULF-avtalet – som står för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning – ska, enligt förslaget, ersätta dagens över 130 lokala VFU-avtal mellan vårdgivare och lärosäten.

– De lokala avtalen är för splittrade och ineffektiva. VULF-avtalet skulle skapa ett mer enhetligt system och involvera – utöver regionerna – kommuner och privata vårdgivare i högre grad. Det är viktigt för att möta dagens och framtidens behov, menar Hans Wiklund.

Under hans tid som utredare har en av uppgifterna varit att hjälpa lärosäten och verksamheter att skaka fram fler VFU-platser. Samarbetet dem emellan har gett resultat. Under året som gått har universiteten och högskolorna lyckats öka antalet praktikveckor med 35 procent, vilket motsvarar 56 000 VFU-veckor.

Nu vill Hans Wiklund att även kommunerna och de privata vårdgivarna ska steppa upp.

– Alltmer sjukvård utförs av kommuner och privata vårdgivare, men de gamla VFU-avtalen har sikte på regionerna i första hand. Vi måste i högre grad involvera fler vårdgivare, säger han.

För att långsiktigt lösa problemen krävs dock mer än tillfälliga insatser. Hans Wiklund föreslår att staten går in med mer ekonomiska resurser för att kunna skapa en robustare utbildningsstruktur runt VFU inom hälso- och sjukvården. Det ska också finnas fler möjligheter för sjuksköterskor att forska, även i mindre kommuner, och studenterna ska kunna kompenseras för merkostnader om de till exempel praktiserar på en annan ort.

– Det handlar om att investera i utbildningens kvalitet. Om vi vill ha en svensk sjuksköterskeutbildning av hög standard måste vi vara beredda att betala. Staten behöver tillskjuta ytterligare finansiering genom VULF-avtalet och därigenom stärka utbildningsmiljöerna i vården, samt skapa karriärvägar för sjuksköterskor inom forskning och utbildning, säger Hans Wiklund.

Utredningen som varit ute på remissrunda har överlag mött positiva reaktioner, även om inte alla tycker som Hans Wiklund, att de medicinska fakulteterna ska sköta samordningen av VULF-avtalet. Det finns en oro hos vissa mindre lärosäten att de ska köras över av de större fakulteterna i storstäderna.

– Men jag anser att det är viktigt ur ett nationellt perspektiv, universiteten med medicinsk fakultet bedriver massa forskning med hög kvalitet och har bredast utbildningsutbud. Det är också rationellt att låta ett och samma lärosäte ansvara för avtalen för läkarutbildningen (ALF), tandläkarutbildningen (TUA) och sjuksköterskeutbildningen (VULF), istället för lapptäcket med olika lokala avtal som vi har nu, säger han.

Precis som Lotta Gemzell på SKR ser Hans Wiklund bristen på handledare som ett stort bekymmer. Många handledare upplever att de saknar resurser för att ge rätt stöd åt studenterna under deras VFU.

– De ska få möjlighet till kompetensutveckling i samarbete med utbildningsorganisationerna, så att de alltid har någon att vända sig till. Meningen är att det ska ingå i arbetet för seniora sjuksköterskor att introducera dem som är nya i yrket.

Nu ligger det i politikernas händer att fatta beslut om VULF-utredningen. Under tiden rullar vardagen på för sjuksköterskestudenterna – på gott och ont.

De allra flesta studenter uppger att de värdesätter sin verksamhetsförlagda utbildning väldigt mycket, de har ofta stor respekt för sina handledare och har sett fram emot att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktik.

Flera studenter berättade att de upplevde en intensiv miljö under VFU, där fokus ofta ligger på uppgifter som mediciner och ronder. De upplevde att de ofta tappade perspektivet eftersom det inte fanns tid att stanna upp och reflektera över omvårdnadsprocessen.

I studien framkom också att studenterna kände ett stort behov av stöd från sina handledare för att få syn på den osynliga processen. De behövde både få feedback och utrymme att tänka självständigt, vilket ställer krav på handledarnas pedagogiska skicklighet.

– Det är viktigt att studenterna får träning i realistiska och komplexa situationer, där både teori och praktik är väl integrerade, säger Ulrika Löfgren.

Hon ger exempel genom att läsa upp vad en sjuksköterskestudent skriver i studien:

”Som sjuksköterskestudent får du många ordinationer från andra, men det är viktigt att inte glömma omvårdnadsprocessen. Vi måste inte bara följa rutiner, utan också förstå vårt eget ansvar.”

Samtidigt är verksamheterna, som ska ta emot studenterna ofta hårt pressade. När Vårdförbundet gjorde sin senaste VFU-enkät, där över 1 100 sjuksköterskestudenter deltog, svarade hälften av dem att stressen under praktiken påverkade deras lärande. I stället för att få vara nyfikna studenter utnyttjades de som extrapersonal på de tidspressade arbetsplatserna.

Marlene Juhl, tidigare studentordförande i Vårdförbundet, numera ordförande i den internationella sjuksköterskeorganisationens (ICN) studentförening NSSG, tycker ändå att det har skett en förbättring i år.

– Tillgången till VFU-platser har sett bättre ut än tidigare och det är bara två procent av de tillfrågade som inte fått någon plats. Det är en positiv utveckling, säger hon.

Däremot vittnar studenterna om att många av deras handledare har det tufft. Uppdraget går inte alltid ihop – att både sköta sitt ordinarie arbete som sjuksköterska och se till att studenterna når sina lärandemål. Var femte sjuksköterskestudent som svarade på enkäten upplevde att deras handledare hade för hög arbetsbelastning.

Marlene Juhl, som satt med i referensgruppen när Vårdförbundet lämnade sitt remissvar på VFU-utredningen, hoppas att det nya VULF-avtalet inte ska innebära att kvantitet går före kvalitet när det gäller praktikplatser.

– Det skulle behövas ett sätt att kvalitetssäkra platserna, någon form av instrument som gör att kvaliteten på VFU kan mätas. Som vi ser det nu är många av VFU-placeringarna inte hållbara eftersom handledarna inte får rätt förutsättningar, säger hon.

För att studenterna ska kunna tillgodogöra sig den kliniska utbildningen behöver handledarna hjälpa studenterna med att sätta ord på omvårdnadsprocessen som de har studerat i teorin. Först när de teoretiska kunskaperna kopplas till de praktiska kan de få en helhetsförståelse och lära sig momenten på djupet.

Ulrika Löfgren, doktorand vid Luleå tekniska universitet, har genomfört en studie med syfte att öka förståelsen för sjuksköterskestudenters lärande under VFU i relation till den teoretiska omvårdnadsprocessen. Under 2021-2022 intervjuade hon tolv studenter från sex svenska lärosäten om hur de fick teori och praktik att hänga ihop under sin kliniska utbildning.

– Omvårdnadsprocessen är ett välkänt begrepp bland studenter, men i praktiken riskerar den att bli osynlig. Många studenter upplever att de inte får möjlighet att reflektera över vad de lär sig under VFU, vilket kan leda till att de känner sig osäkra i sin roll, berättar hon.

En annan viktig aspekt var omvårdnadsplaner. Studenter som fick möjlighet att arbeta med vårdplaner kände att de fick en tydligare bild av sin roll och arbetsprocessen.

"När vi fick göra vårdplaner blev det klart för oss hur allt hänger ihop”, berättade en student som deltog i studien.

Ulrika Löfgrens undersökning belyser den kritiska rollen av handledning under VFU. Många studenter står i begrepp att få sin yrkeslegitimation och behöver stöd för att bli trygga i sina yrkesroller. Därför är det viktigt att de får hjälp att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken.

– Utbildningen måste fokusera mer på innehållet och handledarna behöver ha pedagogiska kunskaper för att möta studenternas behov, säger hon.

Lotta Gemzell, utredare på SKR, påpekar att handledning ses som en oavlönad sysselsättning, och att regioner och kommuner inte får tillräckligt med ersättning för att ta emot studenter. Samtidigt är det brist på sjuksköterskor på alla nivåer och fler studenter behöver examineras för att kunna komma ut i yrkeslivet. Lotta Gemzell kallar situationen för ett Moment 22.

– Många handledare arbetar under stor press och det är viktigt att erbjuda dem både finansiellt och emotionellt stöd. Utan erfarna handledare blir det svårt att ge studenterna den utbildning de behöver, konstaterar hon.