Studenter får prova på åldersrelaterade hälsoproblem

I ett pågående forskningsprojekt får sjuksköterskestudenter på Högskolan i Skövde iklä sig en speciell dräkt och uppleva hur det är att ha åldersrelaterade hälsoproblem.

På Högskolan i Skövde får alla sjuksköterskestudenter prova på hur det är att vara äldre med åldersrelaterade hälsoproblem. Under fjärde terminen tar de på sig en ”äldredräkt”, för att sedan utföra vissa sysslor i en tillgänglighetsanpassad lägenhet i Skaraborgs Hälsoteknikcentrum (SCH), utrustad med hälso- och välfärdsteknik.

Simuleringen i äldredräkt är grunden för ett doktorandprojekt med planerad disputation år 2026. Syftet är att studera hur utbildningsinterventionen påverkar studenternas syn på och förståelse för åldrandet, åldersrelaterade hälsoproblem samt vården av äldre personer. Förhoppningen är att det förändrade synsättet sedan ska få praktiska konsekvenser, genom att inspirera och engagera till förändrade arbetssätt.

De studenter som deltar i momentet tilldelas olika karaktärer,”personas”, med skilda hälsoproblem. Det berättar Catharina Gillsjö, projektledare och professor i omvårdnad på Högskolan i Skövde.

– Gemensamt för alla är nedsatt syn och hörsel. Utöver det kan man, för att ge några exempel, ha en kronisk obstruktiv lungsjukdom, halvsidig förlamning, smärtor i ländrygg och problem med skakningar, domningar i händer och dålig balans. Det finns alla möjliga variationer.

Förlorad muskelmassa simuleras med tyngder i dräkten, stelhet med knä- och handledsskydd. Handskar försämrar finmotoriken, och en nackkrage gör det svårt att vrida huvudet. Smärta då? Piggar i dräkten som går in mot knä och rygg.

Efter att dräkten är på ska studenterna utföra vardagssysslor utifrån olika scenarier i den tillgänglighetsanpassade lägenheten.

– De får en instruktion, och där kommer den första svårigheten in – att läsa. I badrummet ska de till exempel åka upp och ned med en toalettlift, borsta tänderna och kamma håret. I vardagsrummet ska de jobba med skrivuppgifter. Det handlar dels om att kunna prestera, dels om det motoriska och finmotoriska.

Medan hälften av studentgruppen genomgår simuleringen, sitter den andra halvan och observerar vad som händer. Alla rum i lägenheten är utrustade med kameror. Efter att grupperna har bytt av varandra är det dags för reflektion, där studenterna får fundera över vad de har upplevt: Hur kändes det? Vad var svårt, och vad tar man med sig?

– Många upplever att simuleringen är väldigt tålamodskrävande och att syn- och hörselnedsättningen även är kognitivt påfrestande. Man brukar uttrycka det som att man känner sig instängd, isolerad, att det är som att gå i sin egen bubbla. Man försöker prata med andra, men det är ingen som hör, för alla har nog med sitt.

Många upptäcker också att det begränsade synfältet gör dem lättskrämda.

– Man kan hoppa till eller bli rädd när någon kommer från sidan, och man inser vikten av att tala med äldre personer framifrån.

En av de studenter som har provat simuleringen i äldredräkt är Linnea Ewaldson. Hon fick iklä sig rollen av någon som lider av artros, tinnitus och dålig syn.

– Jag fick ta på mig en väst med vikter och skor med spikar, som tryckte mot fötterna. Jag hade dessutom glasögon som till största delen var övertäckta, och där det lilla ljusinsläppet var grumlat för att representera gråstarr. Slutligen fick jag också hörselkåpor med ett tjutande ljud i.

Det jobbigaste i upplevelsen var att inte kunna röra sig fritt, säger hon. ”Tinnitusen” var också ansträngande.

– Det var spännande att uppleva hur det känns med tinnitus. Vissa har det hela tiden och själv kände jag huvudvärken komma redan efter en halvtimme. Jag mådde jättedåligt.

Simuleringen gav Linnea Ewaldson en ”aha-upplevelse”, berättar hon, och i hennes fall har den fyllt sitt uttalade syfte: Att förändra synen på åldrandet, äldre och att vårda äldre personer. Samma sak gäller för många av hennes kurskamrater, att döma av deras samtal efteråt, berättar hon.

– Innan tänkte vi att det skulle vara hur lätt som helst, men när vi väl skulle utföra momenten var det mycket svårare än vad vi hade trott. Många blev väldigt positivt överraskade och fick sig verkligen en tankeställare: ”Shit, är det så här det blir när man är gammal?” Många sade också: "Nu vet vi hur våra brukare och patienter känner sig."