Ny i vården
Tryggheten att gå i par
Den första tiden som nybakad sjuksköterska brukar vara nervös. Från en dag till en annan ska teori förvandlas till praktik, med ett stort ansvar. Att ha en kamrat vid sin sida kan underlätta anpassningen.
Text: Lotta Engelbrektson
Från början var det en nödlösning. Det fattades handledare till sjuksköterskestudenterna under deras VFU, den verksamhetsförlagda utbildningen på Gävle sjukhus kirurgavdelning. Utvägen blev att låta studenterna arbeta i par och dela på en handledare.
– Vi upptäckte att det blev väldigt bra för studenterna. De peppade varandra och växte tillsammans, säger Ylva Pålsson, sjuksköterska och klinisk lektor vid Högskolan i Gävle som har forskat på peer learning inom vården.
Det finns tidigare studier som visar att om nyutexaminerade sjuksköterskor får tillfälle att träffas och reflektera över arbetet kan det lätta på pressen. Då kan de bland annat prata fritt om de upplever utmaningar i samarbetet med sina kollegor och dela sin oro för att göra fel utom hörhåll från handledaren.
– Många nyfärdiga sjuksköterskor upplever att de kommer till korta bredvid sina erfarna kollegor. Det kan vara en lättnad att jämföra sig med någon på samma nivå, menar Ylva Pålsson.
Ordet peer betyder jämbördig och peer learning är en pedagogisk modell som grundas på att studenter uppnår kunskaper och färdigheter tillsammans. Ingen av dem har en ledarroll eller en formell makt över den andre. Idén bygger på att de ska samarbeta och använda sig av varandras resurser.
I sin studie följde Ylva Pålsson sexton nyutexaminerade sjuksköterskor som delades in i åtta par. De började arbeta samtidigt, på samma avdelning och hade likartade scheman. Under tre månader fick de dela på ansvaret för sina patienter och de fick tid för eftertanke och reflektion.
Resultatet av studien blev över förväntan.
– Någon hade till exempel satt mycket sonder under praktiken, någon annan var duktig på dokumentation. Genom peer learning fick sjuksköterskorna möjlighet att lära av varandra, säger Ylva Pålsson.
Osäkerheten som det innebär att börja en ny anställning dämpades när de hade någon vid sin sida. I stället för att kontrollera sig själv tio gånger, till exempel vid potent medicinering, kunde sjuksköterskorna slå sina kloka huvuden ihop. När de var två blev de säkrare på sig själva.
– Det här noterades även av cheferna som upplevde att de som gick i par var tryggare än nya sjuksköterskor som arbetade ensamma. Tillsammans vågade de ifrågasätta arbetsmoment och själva komma med förslag på förbättringar, säger Ylva Pålsson.
Men att känna trivsel på sin arbetsplats handlar inte bara om det praktiska kunnandet, det handlar nästan lika mycket om relationer. Som ny på jobbet kan man bli osäker på jargonger och veta vad man ska prata om i fikarummet. Människor är olika, vissa har en rak kommunikation medan andra lindar in sina åsikter. Det tar ett tag innan man fattar att kollegan som kan upplevas som snäsig, kanske inte menar något illa egentligen. Och vem ska man vända sig till när det uppstår frågor?
– Sjuksköterskorna som gick i par hade en chans att prata av sig med varandra. Det skapade även en större trygghet i relationen till de övriga kollegorna.
Ylva Pålsson hade tur i sin studie – samtliga av sjuksköterskorna som deltog trivdes med varandra. Om man inte gillar den man ska arbeta tillsammans med, kanske upplevelsen blivit en annan, menar hon. Ylva berättar att det också fanns de som tyckte att de fick för lite att göra när ansvaret över patienterna delades på två. När paret i stället hade samtliga patienter gemensamt fick de en större utmaning.
– Men det finns ingen modell som funkar för alla och peer learning kan beskrivas på många olika sätt. Jag tänker att det går att anpassa modellen efter sjuksköterskornas behov. Man behöver inte göra allting ihop utan kan också fördela arbetet mellan sig.
Publiceringsdatum: