Porträtt

”Pressen håller tristessen borta”

Hemvärnet1

Sandra Lundin trivs med att vara i stormens öga. Det får hon genom sitt uppdrag i Hemvärnet. Foto: Joel Nilsson

Under fiktiv beskjutning och frusna tältnätter hittar hon både spänning och vila. Ambulanssjuksköterskan Sandra Lundin längtar till nästa övning med Hemvärnet.

Text: Tim Andersson

När ambulanssjuksköterskan Sandra Lundin gick med i hemvärnet 2018 var kriget någonting mycket avlägset, liksom det varit för oss svenskar i långa tider.

Sedan kom det ryska anfallet.

Hon bor på Gotland, en plats som Putin ”har siktet inställt på”, enligt ÖB i en intervju för en tid sedan. Den ryska regimen vill utöka sitt territorialvatten i den östra delen av Finska viken, och den svenska semesterön har en central position i Östersjön. Strategiskt perfekt för en diktator med imperialistiska ambitioner.

Sandra Lundin medger att det kan vara lite skrämmande att befinna sig på ”den mest utsatta platsen i Sverige”.

– Kriget har absolut blivit mer verkligt för mig. Efter Ukraina inser jag att det skulle kunna hända något i Sverige. Jag är mer på tårna, och kan ibland fundera på hur jag skulle reagera om jag blev tvungen att ge mig ut i skarpt läge.

Hemvärnet är en del av Försvarsmaktens insatsorganisation. Sedan krigsutbrottet den 24 februari 2022 har intresset för att ansluta sig varit stort, och just nu deltar 22 000 kvinnor och män. Den som går med gör det frivilligt vid sidan om sitt vanliga jobb, med uppgiften att skydda och bevaka samhället och stödja vid krissituationer som krig.

Sandra Lundin ingår i det 324:e insatskompaniet, utrustad med kunskaper i såväl traumavård som vapenhantering.

– Det är klart att det inte skulle kännas bra om det blev oroligheter här. Å andra sidan: Vi inom vården skulle nog få jobba hårt oavsett var vi befann oss i en sådan situation.

Hemvärnet2

I Hemvärnet går Sandra Lundin in i en bubbla med sina kollegor. Det kan vara svårt när man sedan ska skiljas och avskedet är ofta smärtsamt. Foto: Joel Nilsson

Hon tycker om att arbeta under press, berättar hon. Vill gärna befinna sig i stormens öga.

Det var efter att några gånger för mycket ha kastats av sadeln i arbetet med galopphästar på Nya Zeeland, och slitit sönder ryggen, som hon bestämde sig för att bli sjuksköterska. Sedan dess har hon nästan alltid jobbat inom akutsjukvården.

Hemvärnet tillfredsställer samma sorts behov. Dessutom erbjuder det militära ett välbehövligt avbrott i vardagen, berättar hon.

– I Hemvärnet går jag in i en bubbla med mina kollegor. Jag tycker mycket om det. Det kan till och med vara svårt när man sedan ska skiljas åt och lämna bubblan. Avskedet är smärtsamt, och det kan vara lite jobbigt att komma tillbaka till vardagen igen.

Ungefär tio dagar om året lämnar Sandra Lundin sitt jobb som ambulanssjuksköterska för att tjänstgöra i Hemvärnet. Där är hon kompanisjuksköterska i en sjukvårdsgrupp, tillsammans med några sjukvårdare och en gruppchef. Hennes ansvar är att se till sjukvården för alla soldater i kompaniet.

Det handlar inte bara om ”vårdcentralsjobb”, utan också om akutsjukvård, om det skulle behövas. Soldater kan dessutom komma till henne för råd och hjälp, och hon gör en del bedömningar.

– Jag beslutar om en soldat kanske måste åka hem, eller skickas vidare till någon civil vårdinrättning.

Hemvärnet3

Ungefär tio dagar om året lämnar Sandra Lundin sitt jobb som ambulanssjuksköterska för att tjänstgöra i Hemvärnet. Foto: Joel Nilsson

Att hon är ensam på sin befattning kan vara påfrestande, säger hon. Ibland har uppgifterna varit många och det odelade ansvaret tungt.

– Det är en hel del saker som bara jag har koll på, och som ingen annan kan hantera. Det har dock blivit enklare nu, när vi har fått Försvarshälsan på Gotland. De som jobbar där har koll på utrustning som ska beställas och så, så det behöver jag inte längre göra själv.

Andra utmaningar då? Visst innebär det en uppoffring att vara borta från familjen, menar hon. Hon har själv just nu en ettåring hemma. Och ekonomiskt är det ingen vinstaffär.

– Man får ersättning när man är i väg, och när man gjort alla sina dagar och uppfyllt sitt kontrakt får man ytterligare en summa. I bästa fall går jag väl plus minus noll.

Hon förnekar inte heller att övningarna kan vara tuffa. Det handlar om allt från stora krigsscenarier med flera dygn i fält, till rena funktionsövningar, kanske i skytte. Vapenhantering är nödvändig för självförsvar och för att hon ska kunna skydda patienterna i kritiska situationer.

Sjukvård i militära sammanhang är något helt annat än i civila sammanhang, konstaterar hon. Man kan behöva förflytta patienter långa sträckor. I värsta fall måste man bära, eller släpa, en person i svår terräng.

– Vi kan vara tvungna att vårda mitt ute i skogen, eller i ett fordon som kanske inte är gjort för att fungera som en ambulans. Man får ta det man har, och öva i alla möjliga situationer som skulle kunna uppstå.

Hemvärnet5

I somras deltog Sandra Lundin i en övning, där den amerikanska marinkåren undervisade. Personer från andra länder kommer ofta med nya perspektiv, menar hon. Foto: Joel Nilsson

Det är tungt, både fysiskt och mentalt. Hon berättar om frusna nätter i tält utan värme, ibland under fiktiv beskjutning.

– Plötsligt smäller det och man måste snabbt förflytta sig från en mycket osäker plats. Vi övar med riktiga vapen, men utan ammunition. Ingenting avfyras, men visst, man ska nog ha ett rätt starkt psyke för att klara det.

Det är med ett leende som Sandra Lundin berättar om utmaningarna. För baksidorna till trots: hon trivs under övningarna. Just osäkerheten tilltalar henne särskilt. Hon tycker om att behöva lösa plötsligt uppkomna problem och att inte veta vad hon ska ställas inför i nästa situation.

Pressen och oförutsägbarheten håller tristessen borta. Samtidigt finns paradoxalt nog ett slags vila i kontrollförlusten, säger hon.

– Man kan hitta ett lugn i väntan på nästa order. Jag, som alltid har fullt upp, tycker att det är lite skönt. Jag trodde att jag skulle bli irriterad på den hierarkiska strukturen, och det kan jag väl bli ibland, men mest av allt är den vilsam.

Hon inser värdet av disciplin och tydliga maktrelationer, säger hon.

– Under en militär grundutbildning en gång var det en person som inte gjorde som befälen sade, och det blev otroligt stökigt. Det fungerar inte under krig att någon gör som den vill. Det blir farligt för alla.

Hemvärnet5

Att Sandra Lundin är ensam på sin befattning kan vara påfrestande och ibland är det odelade ansvaret tungt. Foto: Joel Nilsson

Något annat som hon uppskattar med Hemvärnet är allt nytt som hon får lära sig genom kurserna och övningarna. Hon berättar om ett tillfälle då sjukvårdare från amerikanska specialförband var på plats på Gotland.

– Många av dem hade jobbat med det här hela sitt liv och hade sett krig på riktigt, och det är erfarenheter som man inte kan få från så många personer.

De lärde henne också nya sätt att arbeta på. Rutiner sätter sig i väggarna, säger hon, och ibland krävs en yttre blick för att kunna ifrågasätta dem.

– Jag blev tvungen att tänka i andra banor, lite utanför boxen, och verkligen se alla möjligheter i olika situationer … Pratar jag i gåtor, tycker du? Det är det här med sekretessen, jag vet inte vad jag kan berätta.

Den kanske enskilt viktigaste dimensionen av Hemvärnet, eller i alla fall den som mer än något annat får henne att längta tillbaka dit efter tjänstgöringen, är gemenskapen. Hon träffar samma människor år efter år, och har lärt känna dem på djupet – särskilt kollegorna i hennes sjukvårdsgrupp.

– Man får en speciell relation när man måste hantera svåra saker tillsammans och samarbeta i utsatta situationer. Vi kan vara ute i flera dygn ihop och kommer varandra nära inpå. Vi sover ju till och med ihop!

Hemvärnet6

Sandra Lundin tycker om att behöva lösa plötsligt uppkomna problem och att inte veta vad hon ska ställas inför i nästa situation. Foto: Joel Nilsson

Just nu händer det mycket inom Försvaret. Stämningen har förändrats sedan krigsutbrottet, säger hon, och hon känner hur saker och ting ”dras åt.” Det är en väldig aktivitet, också inom Hemvärnet, som efter Folk och försvars rikskonferens i Sälen och ÖB:s tal om svensk krigsrisk, har sett en ny våg av frivilliga under 2024.

Framöver väntar ytterligare omställning. Med Natomedlemskapet kommer nya uppgifter för Hemvärnet. Utöver skydd och stöd till allierade trupper kan man behöva avdela personal för reparationer, sökande efter skadade och – sjukvård.

– Jag vet ännu inte exakt vad Nato kommer att innebära för mig, men det kan så klart bli fler soldater här att ta hand om. Det ska bli spännande.

Det har nu gått över ett år sedan Sandra Lundin deltog i Hemvärnets arbete senast. Hon har fött barn, och inte kunnat delta. I sommar är det dock dags igen. En ny övning väntar.

– Jag har gått runt i min egen värld, men nu ska det bli fint att komma tillbaka och bli sig själv igen.

Den senaste tiden har inte Sandra Lundin varit så aktiv i Hemvärnet. Förlossning och småbarnsliv har kommit emellan. I somras var hon dock iväg i fyra dagar för att bli undervisad av den amerikanska marinkåren, och nya övningar väntar framöver.

– Efter att länge ha gått runt i min egen värld var det fint att komma tillbaks och bli sig själv igen.

Hemvärnet7

Hon trodde att hon skulle bli irriterad på den hierarkiska strukturen, och det kan hon bli ibland, men mest av allt tycker Sandra Lundin att den är vilsam. Foto: Joel Nilsson

Sandra Lundin

Född: 1987.

Familj: Sambo och tre barn.

Gör: Ambulanssjuksköterska på Samariten Ambulans, som bedriver ambulanssjukvård på uppdrag av Region Gotland, och kompanisjuksköterska i Hemvärnet.

På fritiden: Har egna hästar.

Tidslinjen:

2006 – Nya Zeeland

"Efter gymnasiet flyttade jag till Nya Zeeland och jobbade med galopphästar. Där slet jag sönder ryggen. Jag jobbade för hårt och ramlade av sadeln för ofta, och det blev värre och värre. Till slut kunde jag inte längre gå och flög till tillbaka till Sverige igen. Tjugo år gammal hade jag två diskbråck och var tvungen att operera mig. När jag hade rehabiliterats och skulle ut i arbetslivet igen hamnade jag av en slump inom hemtjänsten. Det var då jag kom på idén att bli ambulanssjuksköterska, och att söka till sjuksköterskeutbildningen."

2011 – Examen och akuten i Norrköping

"Det var en utmaning att vara nyexad på akuten. Man fick en hel del kommentarer om det. Du vet, man kommer till jobbet som ny, någon frågar var man jobbat innan och man måste svara: ”Ingenstans.” Men jag hade bestämt mig att det här var min grej, och att jag banne mig skulle lära mig det jag behövde kunna. Det var tufft i början, och det var mycket att ta in, men det gick bra och jag kände att jag var på rätt plats."

2014 – Gotland

"Att jag kom till Gotland var en slump. Jag pluggade i Norrköping och jobbade där i två år. Därefter kände jag att jag ville göra något nytt. Jag var inte rotad i Norrköping, eftersom jag kommer från Stockholm. En av mina bästa vänner jobbade på Gotland och jag tänkte att jag kanske också skulle testa det. Så jag flyttade hit - och blev kvar."

2018 – Hemvärnet

"När jag började i Hemvärnet fick jag först gå en grundläggande militärutbildning, en crash course ett par veckor. Där lärde jag mig basala saker, som vapenhantering. Det finns speciella utbildningar för olika befattningar, men eftersom jag redan var sjuksköterska räckte det här för mig. Det var så klart en helt ny värld att komma in i. Bara det här att förstå vad alla säger! Man har ju ett annat språk inom Försvaret, med konstiga förkortningar som ingen utanför fattar. Sedan gällde det att försöka få in sin profession i ekvationen."

2019 – Ambulansen i Stockholm

"Det här var första gången jag arbetade inom ambulansen. Jag kastade mig ut i det. Innan hade jag jobbat på akuten på Gotland, och de sista åren hade jag känt att jag ville göra något annat. Jag hade varit där så länge och upplevde att jag stod stilla. Problemet var att ambulansen här på Gotland var väl bemannad, så det var svårt att få tjänster här. Då kom jag på att jag kanske skulle söka jobb i Stockholm. Så blev det. Jag pendlade dit varannan vecka, och det var ett väldigt lärorikt år."

Publiceringsdatum: