Startade nordiskt projekt för nyanställdas psykosociala miljö

Forskare från Sverige och Norge har tillsammans utvecklat ett digitalt mentorskapsprogram för att förbättra den psykosociala miljön för nyanställda sjuksköterskor.

Text: Lotta Engelbrektson

Det är omöjligt att kunna allting den första tiden på jobbet och många stressas av sin oerfarenhet. För nyutexaminerade sjuksköterskor är situationen extra utsatt, eftersom de har ansvar för sina patienters hälsa och liv. När osäkerheten och bristen på rutin gör sig påmind kan det därför vara tryggt att ha någon att prata med.

– Vår ambition med mentorskapsprogrammet är att bidra till att förbättra den psykosociala miljön för de nyanställda sjuksköterskorna, säger Stina Kallerhult Hermansson som är doktorand i projektet vid Umeå universitet.

Idén föddes under samarbetet med norska Nord universitet i Bodö där man har sett liknande utmaningar för de nyutexaminerade sjuksköterskorna. Även om de två länderna, till viss del, har olika strukturer för hälso- och sjukvården har de många gemensamma nämnare och brottas med samma problem. Hur ska man minska stressen hos dem som är nya och hur ska man få de erfarna sjuksköterskorna att vilja stanna?

En ny rapport från Vårdförbundet visar att fyra av tio unga, under 30 år, inte tror att de kommer att arbeta kvar inom sjukvården under resten av sitt yrkesliv. Samma rapport vittnar om att var femte ung person upplever sin arbetsbelastning som så pass hög att de har svårt att hantera den.

– Vi såg att ett mentorskap kunde vara väldigt positivt och utvecklande, både för mentorer och adepter. Samma tankar hade våra norska kollegor, säger Stina Kallerhult Hermansson.

Projektet genomfördes som en så kallad aktionsforskning och utvecklades tillsammans med sjuksköterskor och ledare. Forskarna höll bland annat flera workshops där representanter från verksamheterna och IT-experter deltog. Tanken var att utveckla en digital plattform som skulle vara tillgänglig även i ett pressat läge och kunna fungera ute i glesbygden.

Olika kliniker kontaktades för att sondera intresset och när interventionen drog i gång i augusti 2021 hade forskarna samlat 41 mentorer och 48 adepter från båda länderna.

– Meningen var att de skulle träffas fysiskt på sin arbetsplats med jämna mellanrum. Men det fanns också möjlighet att genomföra videosamtal, vilket kunde vara bra för dem som jobbar ute i kommunerna och ibland hade flera mil emellan sig.

På den digitala plattformen fanns även utbildningsmaterial och ett diskussionsforum för de som önskade få kontakt med övriga deltagare i programmet. Deltagarna efterfrågade också en reflektionsbok och samtalskort som därefter lades till på plattformen.

Men det var framför allt samtalen mellan adept och mentor som upplevdes vara mest betydelsefullt, berättar Stina Kallerhult Hermansson.

– De kunde handla om allt från praktiska uppgifter till emotionella upplevelser och etiska dilemman. Det var helt upp till sjuksköterskorna vad de vill prata om, säger hon.

Forskarna på den svenska sidan utvärderade hur de erfarna sjuksköterskorna upplevde sitt mentorskap, medan kollegorna i Norge undersökte de nyanställdas erfarenheter från interventionen. Vid sidan av de positiva tongångarna upprepade deltagarna, på båda sidor om gränsen, ungefär samma upplevelser av nackdelar i projektet. De hade haft svårt att hitta tider att träffas och cheferna, som inledningsvis hade applåderat programmet, var inte alltid så behjälpliga.

– Skillnaden mellan hur de olika verksamheterna tog sig an uppgiften var större mellan de olika verksamheterna än de var mellan länderna, vilket förvånade oss, säger Stina Kallerhult Hermansson.

Sedan utvärderingen har mentorskapsprogrammet fortsatt att utvecklats och även anpassats för andra yrkeskategorier. Vissa avdelningar har också fortsatt att använda programmet på eget bevåg. I nuläget har några projektanställda i Region Västerbotten tagit på sig att uppdatera innehållet och se till att det rullar på.

Och egentligen är det inte så komplicerat, tror Stina Kallerhult Hermansson. Hennes uppfattning är att det bara krävs en strukturerad organisation för att få till en permanent implementering.

– Meningen är ju inte att addera något till sjuksköterskornas redan tuffa arbetsbörda. De erfarna sjuksköterskorna är redan motiverade, och kompetenta, och vill gärna dela med sig av sin kompetens till adepterna. Men de behöver ett ramverk och ges tid och möjlighet för att utnyttja sin kapacitet som mentorer.