Den georgiska kliniken räddar kvinnoliv

När sjukvården fungerar dåligt får kvinnorna betala priset. Könssjukdomar, tonårsgraviditeter och livmodercancer är vanliga patientöden på kvinnokliniken i den isolerade bergsbyn Akhaltsikhe i Georgien.

Text: Lotta Engelbrektson

Den nästan tusenåriga staden vid turkiska gränsen bär spår av sitt brokiga förflutna. Här härskade det Osmanska riket under medeltiden och här har både Ryssland och Sovjetunionen lämnat avtryck efter sig. De 18 000 invånarna, en blandning av armenier och georgier, lever under enkla förhållanden med jordbruk som sin främsta inkomstkälla. Närmsta kvinnosjukhus ligger i huvudstaden Tbilisi, nästan fyra timmar bort. Den lilla kvinnokliniken i Akhaltsikhe kan betyda skillnaden mellan liv och död för kvinnorna i byarna runt omkring.

Allt började med föreståndaren Manana Vengrjhanovich, som var den första kvinnan i regionen med körkort. När hon åkte runt på landsbygden mötte hon många kvinnor som aldrig fick vård.

Manana Vengrjhanovich, som fortfarande arbetar kvar på kliniken, började erbjuda kvinnorna gratis gynekologisk vård. Med stöd av organisationen Democratic Women’s Organisation (DWO) och Kvinna till Kvinna kunde hon så småningom öppna mottagningen i Akhaltsikhe 2002, som i dag tar emot närmare 1 200 patienter varje år från staden och bergsbyarna runt omkring.

Organisationen Kvinna till Kvinna som startades som en reaktion på kriget i Balkan under 1990-talet har lång erfarenhet av att verka i konfliktdrabbade länder. I över tjugo år har man funnits på plats i Georgien.

– Det är den enda kliniken vi har gett stöd till i Georgien. För övrigt har vi ett litet team i Tbilisi som stödjer lokala kvinnoorganisationer i deras arbete mot våld mot kvinnor och stärker deras möjlighet att påverka och verka för fredliga samhällen, berättar Abigail Booth, som är Kvinna till Kvinnas regionchef för Södra Kaukasien och Ukraina.

För den svenska barnmorskan Sara Palmér blev ett besök på kvinnokliniken i Akhaltsikhe en oförglömlig upplevelse. Tillsammans med en barnmorskekollega och en gynekolog besökte hon kliniken i november förra året.

Att resa till ett konfliktdrabbat land, som dessutom gränsar mot Ryssland och den pågående invasionen i Ukraina, upplevde hon som både spännande och lite läskigt.

– Under en mellanlandning i Istanbul blev det bråk på planet mellan två män, en georgier och en ryss. Stämningen blev hotfull och jag tänkte att nu händer det som jag var orolig för, berättar hon.

Sällskapet kom dock tryggt fram till Tbilisi där de hämtades upp av en barnmorska från kvinnokliniken. Därefter följde en fyra timmars bilresa mitt i natten innan de nådde fram till staden Akhaltsikhe i Samtskhe Javakheti-regionen.

– Dagen efter promenerade vi runt i staden. Allt var mycket enkelt och husfasaderna var slitna och nedgångna. Det var som att flyttas tillbaka i tiden, säger Sara Palmér.

Hela personalgruppen, varav ett flertal är sjuksköterskor, slöt upp för att lyssna till vad gynekologen från Kalmar och de två barnmorskorna från ungdomsmottagningen i Stockholms län hade att berätta om kvinnovården i Sverige.

– De hade väldigt många frågor om cancer och nyfikenheten var stor kring hur vi arbetar, jämfört med deras rutiner.

Sara Palmér beskriver den enkla utrustningen med en gammal gynekologstol i plast och en ultraljudsapparat från 1980-talet. Lokalerna rymde också en äldre utrustning för mammografi och ytterligare en maskin för att mäta benskörhet, samt ett litet laboratorium.

– De hade målat väggarna i fina färger och gjort så gott de kunnat för att fräscha upp de gamla lokalerna. Men det var väldigt kallt och de soliga färgerna på väggarna kontrasterade mot kylan, berättar hon.

Könssjukdomar är ett stort problem i regionen, mycket på grund av närheten till Turkiet och den pågående sexhandeln över gränserna. Det finns också ett starkt stigma knutet till sexuella sjukdomar och många kvinnor dröjer med att uppsöka kliniken. Även preventivmedel är ett tabubelagt ämne och tonårsgraviditeter är vanliga.

– Många patienter som uppsöker mottagningen har gått länge med obehandlade könssjukdomar och svåra blödningar. Det är vanligt att läkarna upptäcker livmoderscancer i ett sent skede, säger Sara Palmér.

Om kvinnorna behöver mer omfattande behandlingar eller önskar genomföra abort hänvisas de till sjukhuset i Tbilisi. Men resan dit innebär en kostnad som är oöverstiglig för de flesta av patienterna.

Under en hel dag fick Sara Palmér och hennes kollega berätta om sitt arbete på ungdomsmottagningen och hur de gör för att nå ut till ungdomar. Men även om vilka preventivmedel de erbjuder och hur de samtalar om risker och könssjukdomar.

– När jag berättade att vi skriver ut preventivmedel till unga tjejer som har menssmärtor, blöder mycket, har acne eller pms blev den georgiska personalen överraskad. Då kändes det som vi hittade ett område där vi kunde påverka, berättar hon.

Om incitamenten för att skriva ut preventivmedel kan förändras, skulle det kunna hjälpa många kvinnor som lider av kraftiga blödningar och menssmärtor. Dessutom kan det i förlängningen betyda att de oönskade graviditeterna bli färre, menar Sara Palmér.

Sedan barnmorskorna kommit hem har de författat ett program som skickats till mottagningen i Akhaltsikhe, där de tydligt redogör för hur de arbetar med hormonella preventivmedel.

– Vi har en förhoppning om att vi ska kunna ändra på kvinnoklinikens rutiner, säger Sara Palmér, som har fått mersmak efter besöket i Georgien och är öppen för andra möjligheter utomlands.

– Jag skulle gärna resa ut igen. Det är min övertygelse att om kvinnan mår bra, mår alla i familjen bättre.