”Men gud – det är ju mig de vill ha!”

Hallå där Åsa Husberg, civilingenjör som efter 19 år som museilärare på Nobelmuseet bestämde sig för att skola om sig till sjuksköterska på Sophiahemmet högskola i Stockholm.

Text: Tim Andersson

Hur kommer det sig att du tog det här steget?

– I samband med covid-19 blev nästan alla uppsagda på Nobelmuseet, inklusive jag. Efter det jobbade jag på en skola i ett år, medan jag funderade på vad jag skulle göra resten av livet. Jag hade trivts så väldigt bra på Nobelmuseet och tänkte därför att det kanske var nödvändigt att göra nåt helt annat, så att jag inte skulle jämföra med mitt gamla jobb. Då kom jag på idén.

Men varför just sjuksköterska?

– Jag satt och tittade på Arbetsförmedlingens sajt och upptäckte att det behövdes jättemånga sjuksköterskor i Danderyd, där jag bor. När jag såg det tänkte jag: ”Men gud – det är ju mig de vill ha!” Men jag var ju inte sjuksköterska, så jag måste se till att bli det först.

Hur går studierna?

– Jag är på termin fyra och det går bra. Det var såklart länge sedan jag studerade, men jag är van vid att behöva lära mig nya saker. På Nobelmuseet var jag kemiansvarig och varje år skulle jag i detalj läsa in mig på sex ganska krångliga och kluriga Nobelpris, för att sedan föreläsa om dem.

Har du nytta av de kunskaperna nu?

– Absolut. Det är inte så att jag kan tillgodoräkna mig dem eller så, men när andra tycker: ”Nej, en formel, vad svårt”, tänker jag:” Ja – äntligen en formel!”

Finns det någon nackdel med att skola om sig mitt i livet?

– Egentligen inte. Det är klart att det kan vara lite utmanande ibland när man är 50 år och ska göra grupparbete med 20-åringar. Samtidigt är det kul. Det hade kanske varit jobbigt om jag var den enda som var i 50-årsåldern, men det är jag inte. Vi är ett gäng över 35.