Krönika

Ser du tidiga tecken på trafficking

Jag har under de senaste månaderna varit inbjuden till två heldagsseminarier om människohandelns och pornografins konsekvenser – en av vår tids stora folkhälsoproblem och största jämställdhetspolitiska utmaning.

De som arrangerat dagarna är utrikesdepartementet, Länsstyrelsen i Stockholm, Talita/Reality Check, Unizon och Sveriges Kvinnolobby. Jag kan konstatera att jag inte var medveten om hur stort detta problem är. Inte heller hur tidigt barn utsätts utan att föräldrar är medvetna om det.

Människohandel är ett gigantiskt globalt problem. Det uppskattas att cirka 40 miljoner människor är offer för människohandel eller trafficking, vilket ofta kallas vår tids slaveri.

År 1999 var Sverige första land i världen som införde förbud mot köp av sexuella tjänster. Utvärderingar av lagen visar att den lett till minskad efterfrågan på sexuella tjänster och att vi i jämförelse med andra länder har förhållandevis lite av prostitution och människohandel för sexuell exploatering i vårt land.

Men det finns fortfarande en helt öppen och legal marknad i Sverige – precis som i stora delar av övriga världen – där såväl stillbilder som rörliga bilder i form av filmer, porr, tillhandahålls.

Genomsnittsåldern för när svenska pojkar börjar titta på porr sägs vara tolv år. Bilder skickas även till yngre barn via snapschat och andra sociala medier. Flickor utsätts ofta för så kallade ”sugar daddies”.

En polis berättade bland annat om en flicka som hade kontaktats av en man som efter några dagar hade frågat om hon ville tjäna pengar? Flickan hade svarat: Vilken tonåring vill inte det? Hon fick svaret att hon kunde tjäna flera tusen kronor. Flickan var skärpt och förstod att detta är inte ok, så hon pratade med föräldrarna som anmälde det hela. Jag är rädd att det finns tjejer som inte pratar med föräldrar eller andra vuxna när de utsätts för liknande.

Porr i dag är oerhört grov, ofta med sadistiska våldsinslag som slag och strypning samt olika former av verbal och fysisk förnedring. Den som utnyttjas i porrproduktion får också leva med att bilderna och filmsekvenserna finns kvar för alltid på Internet. Enligt föreläsarna är det både små barn och kvinnor som utsätts och de ser inte ut att delta frivilligt. Visst är det märkligt att vi har en lag som förbjuder köp av sex men inte en lag mot pornografi som har stora skadeverkningar?

Jag blev förskräckt när det vid ett av seminarierna berättades att den vanligaste frågan till de olika organisationerna är: Måste jag gå med på strypsex? En positiv punkt var dock att tre unga gymnasietjejer startat ett företag och en hemsida som heter SNAF.se sexualundervisningen ni aldrig fick. Initiativet tog de för att lyfta viktiga och tabubelagda samtalsämnen som alla egentligen borde prata om. En hemsida som är väl värd ett besök.

Jag har också lyssnat på goda exempel på hur man kan arbeta mot pornografi, hur de på gymnasier undervisar om pornografi och lyfter vikten av samtyckeskultur. Jag har lyssnat på och pratat med unga kvinnor som utsatts för trafficking och som lyckats komma bort från det med stöd och hjälp av svenska ideella organisationer.

En hel del av dessa kvinnor uppsöker sjukvården, men hur duktiga är vi sjuksköterskor på att uppmärksamma dem och fråga om de behöver hjälp? På sjuksköterskedagarna i november kommer det att finnas en session om trafficking om du är intresserad av att lära dig mer om hur vi sjuksköterskor kan hjälpa dessa kvinnor.

Om artikeln

Av Ami Hommel

Publiceringsdatum: 2020-06-25

Som medlem har du tillgång till tidningens fullständiga artiklar