Omvårdnadsforskning i utveckling: Kunskap som formar vård och omvårdnad
De 51 doktorsavhandlingarna från perioden 2024–2025 som Svensk sjuksköterskeförening har sammanställt illustrerar hur omvårdnadens forskningsfält har breddats i takt med hälso- och sjukvårdens utveckling och i dag innefattar också frågor om organisation, digitalisering, kompetensförsörjning och hållbarhet. Forskningen kommer från ett brett urval lärosäten, med Malmö universitet, Uppsala universitet, Högskolan i Gävle och Karolinska Institutet bland de mest förekommande.
Omvårdnadsforskningen i Sverige fortsätter att utvecklas i snabb takt och visar en imponerande bredd, både när det gäller forskningsområden och samhällsrelevans. De 51 doktorsavhandlingarna från perioden 2024–2025 som Svensk sjuksköterskeförening har sammanställt illustrerar hur omvårdnadens forskningsfält har breddats i takt med hälso- och sjukvårdens utveckling och i dag innefattar också frågor om organisation, digitalisering, kompetensförsörjning och hållbarhet. Forskningen kommer från ett brett urval lärosäten, med Malmö universitet, Uppsala universitet, Högskolan i Gävle och Karolinska Institutet bland de mest förekommande.
Det som framträder tydligt i avhandlingarna är omvårdnadens tematiska djup. Klassiska områden som sjukdomstillstånd eller vårdform inom cancer, hjärta–kärl, barn och neonatalvård samt äldreomsorg fortsätter att dominera. Dessa forskningsfält har stor klinisk nytta och ger oss fördjupad förståelse för patienters och familjers behov och upplevelser i komplexa och ofta utsatta livssituationer. Samtidigt växer nya forskningsområden fram, där digitalisering och e-hälsa tar allt större plats och öppnar för innovativa lösningar och arbetssätt.
En annan tydlig trend är det ökade fokuset på kompetensförsörjning, arbetsmiljö och ledarskap. Avhandlingar som belyser sjuksköterskors motivation, intention att stanna i yrket samt organisatoriska förutsättningar pekar på frågor som är avgörande för vårdens framtid. Forskning om interprofessionell samverkan, teamarbete och hållbara vårdsystem visar att omvårdnadsforskning handlar utöver mötet med patienten också om de strukturer som utvecklar vårdformer och gör goda möten möjliga.
Samtidigt framträder återkommande mönster i forskningen. Patientupplevelser, etik, kommunikation och delaktighet har varit centrala teman sedan 1980-talet och är fortfarande högaktuella. Den långsiktiga utvecklingen visar hur omvårdnadsforskningen vuxit från ett relativt ungt akademiskt område (från 1970-talet) till ett gediget forskningsfält som bidrar med viktig kunskap för patientens hälsa och välbefinnande, nya metoder och användbara verktyg i det patientnära vården samt strategiskt underlag för beslutsfattare. En markant ökning av antalet avhandlingar under 2000- och 2010-talen visar också på ett växande forskningsintresse och en allt starkare kunskapsutveckling inom omvårdnad och utveckling inom professionen.
Tillsammans illustrerar forskningen en bild av ett dynamiskt, samhällsbärande och framåtblickande kunskapsområde. Forskningsresultaten används idag för att utveckla vårdmodeller, stärka kvaliteten och förbättra både patienters, närståendes och vårdpersonals tillvaro och förutsättningar. Den visar tydligt att omvårdnadsforskningen inte bara följer med förändringar i samhället – den driver dem.
Omvårdnadsforskningen har en stark framtid, men för att förverkliga dess potential måste vi stärka forskningsförutsättningarna och säkerställa att resultaten integreras i hälso- och sjukvården. Med fortsatt fokus på digitala innovationer, globalisering, hållbarhet och
interprofessionellt samarbete har vi goda möjligheter att möta de utmaningar som väntar. Forskningen ger oss verktyg – och det är vårt ansvar att använda dem.
Läs gärna Svensk sjuksköterskeföreningens nya skrifter om forskning.
Publiceringsdatum:
