En distriktssköterskas betraktelse om pandemin och covid-19 i primärvården

Det som kännetecknar distriktssköterskans arbete är mötet med människor i deras vardag. Vi möter personer med lättare eller svårare symtom vid Covid-19, de som hanterar sin sjukdom hemma eller vårdats på sjukhus och de som varit sjuka, men som inte riktigt återhämtar sig och återkommer till sin tidigare funktionsförmåga. Dessutom möter vi de som hållit sig friska men som på andra sätt påverkats av pandemin, som lever med oro för att bli sjuk i Covid-19, oro för nära och kära och oro för sin arbetssituation.

Ett av de begrepp som detta år använts mer flitigt än tidigare är ”ställa om”. I primärvården har vi bland annat behövt ställa om från fysiska besök till videobesök och hur vi tar emot personer med infektionssymtom. Just nu ställer vi om inför vaccinering av Covid-19, utan att (i skrivandets stund) veta när och exakt hur detta ska ske. Ställa om är även något som varje individ i vårt samhälle behövt göra. Vi mår i allmänhet bra av rutiner, rutiner som nu rubbats. Som distriktssköterska och sömnsjuksköterska möter jag nu en ”ny” sorts sömnproblematik som till stor del är kopplad till hemarbete, hemundervisning och nedstängningen av samhället, vilket för många medför förändrade sömnvanor, liten eller ingen social samvaro och minskad fysisk aktivitet. Det är lätt att sova lite längre på morgonen om man somnat sent, vilket riskerar att störa dygnsrytmen och våra naturliga sömnreglerande processer. Jobbet eller studierna flyttar in i hemmet och det finns inte samma möjlighet att bolla tankar med kamrater. Och vad ska man göra när arbetsdagen är slut?

Pandemin påverkar som sagt människor på olika sätt, men de som söker sig till primärvården har något gemensamt – behov av god omvårdnad. Det sägs att i primärvården kan vi lite om mycket, vilket stämmer till viss del. Men jag vill tillägga att vi kan mycket om ganska mycket också, om det vi gör ofta. Vi är bra på att lyssna till patientens egen berättelse och utifrån det göra bedömningar av omvårdnadsbehov, vi är bra på patientundervisning och att ge stöd till egenvård. Vi är också bra på att följa upp våra omvårdnadsåtgärder. Utifrån dessa centrala delar i distriktssköterskans arbete ger vi god omvårdnad baserad på varje individs enskilda behov och förutsättningar. Men vi behöver hela tiden ”ställa om” så vi har aktuell kunskap. Vi behöver också vara lyhörda för det som det ännu inte finns så mycket kunskap om, vilket har blivit än tydligare under den pågående pandemi.

Christina Sandlund, styrelseledamot, Svensk sjuksköterskeförening
leg. sjuksköterska, med.dr., distriktssköterska vid diabetesmottagning och sömnmottagning samt fortbildnings och professionell utvecklingsledare (FPU) vid Akademiskt primärvårdscentrum Stockholm

Publiceringsdatum:

Fler artiklar