En återvändares betraktelser

Sandra Månsson

I somras lämnade jag den kliniska vården för att arbeta på Svensk sjuksköterskeförening. När den andra vågen slog till var det självklart för mig att tillfälligt återvända till intensivvården. Plötsligt befann jag mig i en oväntad dialog med självaste John Lennon...

Det står en radio i läkemedelsrummet. De välkända tonerna från Lennons julsång bryter av i det ständiga ljudet från en aldrig tyst intensivvårdsavdelning: övervakningsmonitorer, ventilatorer, sugar, läkemedelspumpar, sorlet från kollegorna som kommunicerar genom munskydd och visir.

Jag plockar ihop de läkemedel mina patienter behöver för de närmaste timmarna: Fragmin, Propofol, Noradrenalin, Morfin, Esmeron, insulin, olika typer av näringslösningar. Just ja, får inte glömma den nyinsatta antibiotikan till patienten på plats 23...

”So this is Christmas, and what have you done”. Jo, det kan jag berätta för dig John Lennon. Jag har tillsammans med hundratusentals sjuksköterskor runt om i världen sett till att göra det allra bästa i det som beskrivs som en krigszon eller frontlinje. Aldrig trodde jag väl att vård skulle beskrivas på det sättet?! Oavsett om det har utspelat sig på eller utanför sjukhus, på särskilda boenden eller inom öppenvården så har vi funnits där. Vi har vårdat, tröstat, kämpat, gråtit, lindrat, lugnat, hoppats och framförallt använt oss av allt vi kan och lite till. Vi har arbetat på toppen av vår kompetens och ofta utanför komfortzonen på ett helt nytt och utmanande sätt.

Det har dessutom ställts oerhörda krav på de sjuksköterskor som har sett till att ”det vanliga” har kunnat utföras: cancerbehandlingar, barnhälsovård och avancerad palliativ vård för att nämna några. Vissa sjuksköterskor har dessutom ägnat sig åt helt avgörande utbildning, forskning och ledarskap inom hälso-och sjukvården.

”Another year over and a new one just begun”

Vi sjuksköterskor har under detta sjuksköterskans år 2020 tydligt kunnat visa varför vår profession och kompetens behövs och vilken skillnad vi kan göra.

Det har även blivit uppenbart vilka konsekvenserna blir om vår omvårdnadskompetens inte tillvaratas eller inte är tillgänglig, framförallt för de allra sköraste.

2020, det var året när vi fick applåder från balkonger, uppmärksamhet i sociala medier, utrymme i ”Sommar” och i morgonsoffor. Det har varit så hårt, så svårt och så lärorikt.

”War is over if you want it” sjunger kören på radion när jag skyndar tillbaka till mina patienter. Ja tack, det vore utmärkt, det kan gärna vara slut. Tyvärr säger smittspridningssifforna något annat men vi kan väl få hoppas så här i juletid?

Sandra Månsson

leg. Sjuksköterska, specialistsjuksköterska inom intensivvård,
Master i omvårdnad, Sakkunnig i kvalitets- och vårdutvecklingsfrågor, Svensk sjuksköterskeförening

Publiceringsdatum:

Fler artiklar